Det har blivit dags att recensera ännu en debutant som börjat sin vandring på lyrikens stigar.

Anna Ström heter poeten och förlaget Ekström & Garay skriver bland annat följande om hennes debut Om tiden hör:

”Om tiden hör är en finstämd poesidebut där Anna Ström med lågmäld och klar stil skriver fram ett kvinnligt perspektiv på vardag, kropp och barn.

I diktsamlingen ryms skilda röster och liv som speglar kvinnors historia och verklighet. Texterna rör sig i såväl tvättstugor och natur som mellan generationer. Klangbotten är de gemensamma erfarenheterna och blicken är hela tiden kvinnans.”

Jodå, en mer träffande kort beskrivning av Om tiden hör, går nog inte att skriva än ovanstående rader.

Ström diktar stillsamt och bygger upp sin diktsamling från livets olika skeenden genom bokens sex kapitel. Jag läser inledningen av dikten på sidan 45:

”Jobbkläder, scoutkläder, underkläder
lugnet
tid som digitalt tickar ner
rutinen

Två på raka raders linor
händerna hanterar
alla ensamma strumpor”

Det känns som Ström lagt ner mycket hjärta och närvaro i Om tiden hör och trots att det är en debut, så känns boken väl genomarbetad och inspirerande. Det finns en hel del dagbokskänsla genom den prosadoftande poesin som tornar upp på sidorna framför mig.

Jag läser vidare och Ström diktar på sidan 83:

”Tänker ljud som har varit
Röster tynger träden

Anar kontur och cement
samt älvdans
på en ödetomt

Spår av husgrund och äppelträd
Vi ägde dagar här”

Om tiden hör är en inspirerande diktsamling som ger mersmak och trots att Ström kanske inte gör nåt extraordinärt med själva poesin i sin debut, så lyckas hon långt med ett gott dikthantverk. En poet som jag tror har framtiden framför sig.