Den kända hårdrockaffären Sound Pollution i Stockholm (Gamla stan) säljer Järnjungfrupoesi från idag!
Så här har några som läst diktsamlingen tyckt om den hittills:
Recensenten Bernur (Björn Kohlström) skriver bland annat följande om Järnjungfrupoesi: Det råder ingen tvekan om att Smith kan skilja mellan bandets gitarrister, något jag tyvärr aldrig lyckats klara./Nicko Smith koncentrerar sig på bandets 80-tal, och det bäddar för nostalgi. Musiken bildar en varm och fluffig ljudmatta till dikterna, som fungerar som bäst när de överger refererandet och blir besvärjelser riktade mot en annan tid, som samtidigt är bevarad tid./Smiths bok ger mersmak.
http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2022/04/jarnjungfrupoesi-nicko-smith-nicko-smith.html
Andreas Björsten (Poet, recensent): En hel diktsamling om bandet Iron Maiden; hur är något sådant möjligt? För den som minns sin ungdoms musik och ger sig hän åt de känslor som är förknippade med den, är ingenting omöjligt. Nicko Smith hittar nycklarna till den inre, mörka världen och låter bandmascoten Eddie visa vägen genom ungdomens mikrokosmos av symboler och tungt riffberoende.
http://vakna.blogspot.com/2022/04/nicko-smiths-jarnjungfrupoesi-2022.html
Ralf Andtbacka (Poet) : Dikterna är överlag korta och expressiva och anknyter till den verbala och visuella symbolik som bandet har byggt upp via låttexter, skivomslag och konsertscenografi. Tempot i texterna matchar det musikaliska uttrycket och återspeglar den både subjektiva och kollektiva inlevelse och utlevelse som utgör kärnan i idoliseringen av en musikartist eller ett band.
Järnjungfrupoesi fångar in en väsentlig upplevelse som delas av många, samlingen har potential att också nå läsare som inte tilltalas av mera konventionell dikt.
Ingela Strandberg (Poet): Järnjungfrupoesi är inte poesi, det är ett kärleksbrev! Ja, ungefär så säger poeten själv om denna diktsamling. Fast visst är det poesi. En dikt kommen från hjärtats innersta och mest uppslukande vrår. Poeten använder sin egen och diktens urkraft till att berätta om ett hårdrockshjärtas tuffa, ömsinta slag.
Det är en koncentrerad dikt. Bara på tre rader kan ibland en sorts härdsmälta rinna ut och alla som någon gång varit på en konsert, hårdrock eller Beethoven, kan känna igen sig i att plötsligt befinna sig på alla platser samtidigt.
Christer Boberg (Punkare och poet): Nicko Smith överräcker sitt pumpande hjärta till oss, precis som Eddie på en bild i anslutning till albumet Book Of Souls. Men hjärtat är naturligtvis lika mycket ditt som mitt och jag frestas citera ett helt annat band i en helt annan genre: Does your heart go boom? En fråga som all poesi kretsar kring, eller bör kretsa kring.
För varje ny dag borde givetvis återuppväcka barnets förundran inuti våra förtorkade vuxenjag, men då det inte funkar har vi ju alltid musiken och konsten och poesin:
“Ännu en dag lika dramatisk
som singelomslaget
till Flight of Icarus” (utdrag från Järnjungfrupoesi)
Stefan Albrektsson (Poet): Dikterna är korta och översållade av Iron Maiden-allusioner. Låttexter, skivtitlar, bandmedlemmar, skivomslag, blixtrar förbi. En riktig Maiden-kännare skulle kunna gräva sig in i varje dikt och hitta reliker som en hårdrocksarkeolog. Men detta hindrar inte från att dikterna också hittar fram till mig som inte ”kan min Maiden utan och innan”. Uppenbarligen har jag dock snappat upp en hel del titlar och sångrader, och kan trots allt känna igen dem. Men som sagt, dikterna kräver inte denna bakgrundskunskap.
Nickos poesi lyckas fånga mig genom sitt tillbakablickande i ett evigt närvarande nu, en tid och ett rum där författaren aldrig åldras ibland levande minnen, ja där musiken är livet självt. Som impuls, som andning.
NICKOPOET.COM - mer poesi till folket! 