Ellips fortsätter att ge ut högkvalitativ poesi och jag blir inspirerad efter att ha läst Kabel av Pia Ahlbäck.

Så här skriver förlaget om boken på sin hemsida:

”Dikterna i Pia Ahlbäcks samling Kabel rör sig, i förtätade bildsekvenser, från upplevelser av vanmakt och utsatthet i socialt klaustrofobiska sammanhang till djupdykningar i tiden, minnet och språket, en resa och risktagning som också handlar om nödvändigt motstånd.”

Tänk om man kunde dikta som Ahlbäck. Det skulle vara nåt. Med en knivskarp precision rispar poeten såväl djup som höjd i sin poesi som känns både intensiv och svettig. Ahlbäck diktar inledningsvis på sidan 13:

”tystnad törstar
mörkt det är i talet

ripstyg
risporslin
rullgardin
hukande figurin –
av porzelain
och bone china

hämtar andan:”

Jodå, hämta andan behöver jag göra fler gånger under läsningen av Kabel som känns som ett surrande maskineri av starka känslor och en hypnotisk rytm som gungar in mig i Ahlbäcks mångfacetterade diktlandskap.

Och här trivs jag väldigt bra på min vandring med diktjaget förbi sångskatten och vidare mot havskryssare. Jag läser vidare och Ahlbäck diktar inledningsvis på sidan 47:

”eutrofierad näckrosdamm
och marsklandet här,
och dy på dy
i saltvattenspumpen.”

Dikterna i Kabel känns livslevande och närvarande och jag har faktiskt ingenting att klaga på efter att ha läst ut boken några gånger. Ahlbäcks poesi känns innovativ och spännande och hon lämnar ingenting till slumpen.

Jag är övertygad om att jag kommer återkomma till Kabel flera gånger i framtiden. Här finns mycket att inspireras och lära sig av från poesins storslagna värld.