Välkomna ska ni vara till det åttionde (!) avsnittet av Lördagssoffan, där jag diskuterar poesi och lyrik med poeter, författare och musiker.

Dagens gäst är Fredrik Westin från Sundsvall som har gett ut fyra egna diktsamlingar varav ”till toner från pianoön” är den senaste. Han har även medverkat med bidrag i tre antologier.

Fredrik har tidigare varit aktiv som gitarrist i det svenska hårdrocksbandet Corroded där han bland annat fick en guldskiva att hänga på väggen för  låten ”Age of Rage” som var ledmotiv till dataspelet Battlefield Play4Free. En musikal till Norrlandsoperan/Estrad Norr och mängder av texter till olika band och artister har det också hunnit bli genom åren.

 

Trevligt att ha dig på besök här i Lördagssoffan Fredrik! Vad är poesi för dig?

– För mig så är det en självklarhet, det kan ju kanske låta märkligt, men poesi och konst i allmänhet finns ju överallt. Jag har för närvarande en fotoutställning upphängd med av bilder på elskåp från olika städer, främst ifrån Köpenhamn.

De här elskåpen finns mitt ibland oss och för mig så blir ett liten del av en sådant till konst, det är vackert i sin trasiga och totalt opretentiösa yta. Det är så som jag också känner inför poesi, den finns mitt ibland oss även om den ibland är förklädd till en inköpslista eller en undertext på en tv-serie.

Du har ju både skrivit låttexter och poesi. Hur nära varandra tycker du att genrerna är?

– Jag kan nog tycka att de har ett när släktskap, det som däremot bryter av och särskiljer sig är att skriva musikaltexter, det ska vara så pass beskrivande att jag tycker att det är utmanande att i det konkret beskrivande få in något vackert instick som inte gör att tydligheten förstörs. När det gäller låttexter så brukar jag väldigt sällan berätta vad jag tänker att texten handlar om, det blir upp till var och en att tolka.

Du har gett ut 4 böcker på 5 år. Vad har du lärt dig av diktandet under de här åren och vilken av din böcker betyder mest för dig och varför?

– Jag tycker att jag har lärt mig att lita på mitt skrivande och på mina ord. Jag skriver för min egen skull och när jag verkligen vågar skriva rätt ur hjärtat, med svärta eller färg, det är då som det också blir berörande för andra.

Om jag skulle försöka skriva med huvudsyfte att beröra så tror jag att det skulle lysa igenom och kännas konstruerat. Alla böcker är viktigast när de släpps men den som fick mig att börja är den första ”våta tårars eld – 100 haiku”. Den boken skrev jag till min barndomsvän Örjan som helt oväntat gick bort vid 44 års ålder.

Det är också den boken som är mest oborstad, jag bestämde mig tidigt för att skriva exakt 100 haiku utan att i princip ändra något, det gör att när jag läser den idag tycker att en del av de dikterna är ren skit men det kan jag också ta eftersom det var en del i processen.

Jag tänker också att det är en av de mest svårtillgängliga böckerna som jag har skrivit. Efter de boken så har jag inte tittat tillbaka mot en haiku igen, det blev liksom nog. Mina övriga böcker har någon slags tema och en tillhörighet till varandra, det kan vara som så att jag är den enda som förstår och ser det temat men det gör inget. Alla har sin grund i min uppväxtort Hammarstrand i Jämtland, jag flyttade därifrån när jag var 16 år men ju äldre jag blir så inser jag att Hammarstrand aldrig har flyttat ur mig.

Just nu så tycker jag ju att ”till toner från pianoön” är den viktigaste, där tycker jag att jag vågar lite till, jag vågar skriva ur mig lite om den svartsjuka som jag tidigare haft en hel del problem med men som med hjälp av en terapiform som heter gestaltterapi nu är helt borta sedan ganska många år.

Diktsamlingar och textförfattare till musik som inspirerat ditt skrivande?

– Det finns ju otroligt många som har inspirerat mig, kanske inte så att det går att se i mitt skrivande. En poet som jag läst mycket är förstås Tomas Tranströmer och även Edith Södergran. Textförfattare till musik har jag några fler, Joni Mitchell står alltid högt på min lista, Francis Dunnery likaså, Bosse Sundström från Bo Kaspers Orkester tycker jag är en fantastisk musiker och textförfattare precis som Oskar Linnros. Jag ser framför mig att de kommer att kunna ge ut sina samlade texter i bokform, det är böcker som jag gärna skulle köpa.

Hur ser poesiscenen ut i Sundsvall där du bor?

– Jag har ganska dålig koll på poesiscenen eftersom jag inte riktigt känner mig som en del av den, jag vet ju att det finns många duktiga poeter och säkerligen många fler än de som jag känner till, två som jag skulle vilja lyfta fram är Anita Jacobson och Elin M. Larsson som jag tycker skriver på ett sätt som berör mig.

Avslutningsvis…Hur mycket koll har du på finlandssvensk poesi?

– Samma här, jag har inte jättebra koll på finlandssvensk poesi, men några självklara är ju som jag tidigare berättat Edith Södergran som jag upptäckte redan i gymnasiet och som jag har burit med mig sedan dess. J.L Runeberg är ju en annan klassiker precis som Märta Tikkanen men det kommer mer från skoltiden är från att jag själv har letat upp dem. När det gäller den moderna finlandssvenska poesin så är det ett blankt blad för mig.

(Författarporträtt: Hannah-Cecilie Holmø Bojesen)