Det har blivit lördag igen och därefter dags för ett nytt avsnitt av Lördagssoffan, där jag diskuterar poesi och lyrik med bland annat poeter, författare och musiker.

Dagens gäst är artisten och låtskrivaren Fredrik Furu med rötterna i Jakobstad. Fredrik debuterade med bandet Kometfabriken 2006 och har sedan dess gjort karriär som soloartist. Han är nu aktuell med nya albumet ”Det som alla letar efter”, som släpptes i april och med turnéer med både Jack Vreeswijk och Frida Andersson.

 

Välkommen till Lördagssoffan Fredrik! På din hemsida kallas du för en österbottnisk pop-poet. Berätta lite mer om det.

– Det var en recensent i någon tidning som kallade mig för pop-poet för flera år sen och det är ett epitet som har fastnat. Jag ser mig lite som en vardagspoet från Österbotten med ett brinnande och pulserande pop-hjärta.

Hur viktig är lyriken för dig i din musik?

– Den är a och o för mig. Allra bäst är det förstås när de musikaliska elementen och känslan i arrangemangen stöder det lyriska och vice versa. Det är det jag eftersträvar.

Vad tycker du om den poetiska kvalitén i dagens utbud av popmusik?

– Dagens popmusik innehåller just nu väldigt mycket upprepning, det är samma fraser och melodislingor som återkommer. Det har kanske att göra med att samhällsklimatet har gjort oss mer otåliga och att det finns så många intryck som konkurrerar om vår uppmärksamhet. Jag efterlyser mer kreativ och intelligent variation i upprepningen.

Musiker som inspirerat ditt låtskrivande?

– Jag har egentligen tre herremän från Sverige som gjort mycket för mitt låtskrivande, det är Peter Lemarc, Jocke Berg från Kent och Lars Winnerbäck. Alla har kommit in vid lite olika tidpunkt i livet och satt sin prägel framför allt på mina texter. Sen har jag i perioder lyssnat väldigt mycket på U2 och Springsteen, men också på Roxette, Abba och andra svenska popfenomen.

Är det lättare att lyckas med musiken eller lyriken för dig? Vilket ligger det mest arbete bakom när du skriver en låt?

– Lyriken är min styrka, men samtidigt sätter jag också väldigt stor press på mig själv när det gäller texterna. Så väldigt mycket av jobbet ligger nog i att få till texten. Jag har med åren blivit bättre på att spela gitarr och med det har också mitt självförtroende vuxit när det gäller det musikaliska, men jag kan inte säga att något är lättare eller svårare. Det beror väldigt mycket på låten. Vissa låtar är lättskrivna medan andra måste värkas fram.

Vad för sorts poesi gillar du annars? Diktsamlingar som pryder din bokhylla?

– Om jag ska vara helt ärlig så har jag läst väldigt lite poesi och just nu har jag inte ens en bokhylla. Jag har en bok med Karin Boyes samlade verk som jag tog mig igenom för nåt år sedan, där fanns många guldkorn. Min flickvän introducerade mig nyligen till en instagram-poet som heter Atticus och som också släppt några böcker, så det är det senaste jag tagit till mig.

Den låttext som du är mest nöjd med av alla dina låtar?

–  Från min nya skiva är jag kanske mest nöjd med ”Jordens undergång”, den är fin i sin enkelhet och så gillar jag tanken att vi står och balanserar mellan jordens under och undergången. Sen är jag också riktigt nöjd med ”Efter sommaren” och framför allt den hoppfulla vändningen i C-delen:

”Men mitt i all saknad där växer en glöd igen,
en gnista för eldar i framtiden.
Och inuti sorgen finns hopp som lever länge än,
en glimt utav filmen som kommer…
efter sommaren”

Avslutningsvis, vilka ingredienser innehåller den perfekta poptexten enligt dig?

– Fredrik Furus popsmet:
3 deciliter ”hög igenkänningsfaktor”
1/2 deciliter hopp
2 matskedar olycklig kärlek eller melankoli (beroende på vad som finns lagrat i skafferiet)
1,5 kryddmått överraskning
1 tesked sött
1 tesked salt
Vispas och mixas omsorgsfullt för att sedan gräddas i popugnen i pirrig kroppsvärme 36,8 grader. Garneras med lagom mycket stjärnglans och serveras med blottat hjärta.

Porträtt: Marcos Engman. Med tillstånd för publicering av Fredrik Furu.