Lördag igen och det har blivit dags för det trettionde besöket i min lördagssoffa. Dagens gäst är ingen mindre än Mart Hällgren som spelat och spelar i band som Likström, Krymplings, UBBA m.m men som är mest känd som frontman i De lyckliga kompisarna.

Med handen på hjärtat tror jag att skivan ”Le som en fotomodell” av DLK var den skiva jag lyssnade mest på året 1991.  Albumet var (och är fortfarande) örongodis av högsta kvalité i trallpunkformat, som får de flesta banden inom genren att blekna.

De lyckliga kompisarna har släppt åtta skivor (ink. en live och en samlingsskiva) efter debuten ”Le Som en fotomodell” med olika band konstellationer. Deras senaste album ”Pengar har inga ögon”  kom ut förra lördagen. 

Förutom att syssla med musik är Mart matematik och fysiklärare och bor i Sala.

 

Välkommen till lördagssoffan Mart! För och främst undrar jag hur kom du på bandnamnet De lyckliga kompisarna?

– Det namnet hittade Björn Gunér i en bok som handlade om kulturlivet i Sovjetunionen. Så det är inte alls vi själva som kommit på detta, utan det finns, eller fanns ett ryskt band med motsvarande namn fast på ryska. I boken stod det ungefär att ‘det ryska kulturlivet är lika tamt och mesigt som som namnet på ett av bandet, De lyckliga kompisarna.’

Hur viktig är lyriken i din musik?

– Mycket viktig. Jag utgår från texterna när jag gör musik. Om Roger eller Simon skriver en låt, vill jag skriva text till den. Jag lyssnar ju ofta på vissångare och visor.

Hur fri är du att skriva om vad du vill i dina låttexter till DLK? Vad går och vad går inte att sjunga om?

– Det finns väl inget speciellt yttre krav att det måste handla om nåt särskilt. Sen önskar jag ju att jag skulle skriva låten som räddar världen. Jag gillar trams också, och ordlekar. Jag skulle nog inte vilja sjunga kärlekslåtar i dansbandsstil.

Dina texter känns ju väldigt spontana och äkta. Skulle du kunna sälja dig själv som musiker och sjunga om ingenting som betyder någonting för dig för tillräckligt mycket pengar (som många musiker verkar göra nuförtiden…)?

– Tackar! Nej, jag har ett vanligt jobb. Jag behöver inte sjunga för mitt levebröd. Som tur är.

Vad skulle du säga är den röda tråden genom ditt textförfattande genom åren?

– Jag försökte häromdagen sortera upp mina låtar efter textinnehåll. Det blev väl ca 10 olika högar. Trams, kärlek, ofullkomlighet, politik, tramsiga punkregler…. Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på den här frågan. Det är nog upp till andra att bedöma.

Avslutningsvis: Musiker, författare eller poeter som inspirerat din lyrik?

– Många; Evert Taube, Stefan Sundström, Ronny Eriksson (Euskefeurat), Povel Ramel, Hasse o Tage, Eddie Meduza, Onkel Kånkel, Cornelis Wreesvijk, Bellman, KSMB, och även nyare grejor som Vasas Flora och Fauna samt Hanna Hirsch.