Då är det lördag igen och med andra ord ett nytt besök i Poetens lördagssoffa! Den här gången gästas jag av författaren Ann-Sofi Carlsson som är aktuell med romanen Inget har hänt (Scriptum). 

Välkommen till lördagssoffan Ann-Sofi! Vad har du för relation till poesi?

– Jag förknippar poesi med starka naturupplevelser, rytm och musik. Mitt poetiska språk har vuxit fram i spänningsfältet mellan musiklyrik och skrivna texter, från ungdomens dikter i bunden form till de prosatexter som jag idag jobbar med, där jag friskt blandar realism med magi och ibland nuddar vid det poetiska.

Du skriver ju framförallt prosa numera. Hur viktig del är den poetiska aspekten i dina skönlitterära texter?

– Det poetiska är allt; rytmen i texten, den övergripande strukturen, hur de enskilda skiljetecknen, orden och meningarna samspelar med varandra, känslan som texten väcker hos läsaren.

Vad är de största skillnaderna på att skriva en roman, noveller och poesi? Du har ju gjort allt detta och det skulle vara intressant att höra vad du tycker och tänker om de olika genrerna.

– Det handlar förstås om tidsaspekten. En idé kan drabba en på ett ögonblick, men för att
förverkliga ett romanbygge behöver man tid och en viss uthållighet. En roman kan kännas långrandig och en diktbok alltför abstrakt. I en novell kan man kombinera det bästa av båda världarna – prosans långsamhet med poesins stämningsskapande. Dessutom behöver man inte hålla så hårt på någon särskild form när man skriver en kortare text, utan kan testa olika stilar.

Hur skulle det vara att kombinera genrerna. Att t.ex. skriva mer prosadikt eller novellpoesi?  Låser vi oss författare och poeter för mycket i genre-tänk ibland?

– Som författare gäller det att hela tiden röra sig framåt och söka nya utmaningar. Kanske finns det renodlade prosaister eller poeter – jag vet inte. Kanske är det förlagsvärlden eller medierna – eller läsarna – som vill ha den här uppdelningen. Själv tror jag att författarna är mer vidsynta.

Du jobbar ju som matematiklärare också. Vilka är de största likheterna med författarskapet och matematiken enligt dig?

– Att jobba med matematik är ett kreativt arbete; man bygger upp en förståelse för olika abstrakta strukturer och tillämpar dem i nya sammanhang.  Som lärare försöker man också förmedla den här förståelsen till andra – lite som när man som författare försöker skapa en text utgående från en idé. Men där matematiken är mer regelstyrd, är skrivandet friare. Istället för att följa givna regler, kan man jobba mer gränsöverskridande.

Bästa poesisamlingen du någonsin läst?

–  Henrik Janssons Brev till min K. Läs den!

(Författarfoto Patricia Rodas)