Hej Lisa. Du är aktuell med din tredje diktsamling I rabarberskogen (Vendels, 2026). Berätta gärna lite om framkomsten av boken och vad kan läsarna förvänta sig av den?
-Jag började skriva boken för flera år sedan, mitt under det intensiva småbarnslivet. Att skriva på kvällarna när barnen somnat var ett sätt att landa i mig själv. Då växte dessa kroppsliga dikter fram, som handlar om att som mamma och partner uppleva livet kravfyllt, men att hitta någon form av tröst och lindring i en övervuxen rabarberskog. Jag hoppas att boken kan ge igenkänning.
Tycker du det har varit stor skillnad på att skriva din första och andra och nu tredje diktsamling? Jag menar börjar du känna dig ”hemma” mer i rollen som poet och har det blivit lättare på nåt sätt med själva skrivarbetet eller är det en lika stor utmaning för varje bok?
-Jag har nog lite lättare nu att känna när något jag skriver ”bränns” och att avgöra när jag ska gå djupare och utforska mer. Jag upplever också att jag med nya boken kunde komma närmare kärnan direkt, att det text- och stilmässigt blev mer fokuserat. I tidigare böcker har jag fått stryka mer och skriva om mer i redigeringsarbetet.
Hur viktig är poesin för dig?
-Att både läsa och skriva poesi för in syre i livet, det öppnar upp ett rum där det är lättare att andas, leva och vara. Det finns någon form av frihetskänsla i det lekfulla, gränsöverskridande och existentiella som poesin är.
(Foto: Jasmin Gasi)