Hej Lis. Skulle du först och främst vilja berätta lite om dig själv för oss som inte känner till dig sedan tidigare?

– Vem är jag? Frågan gör mig lite splittrad. Man är ju en person utifrån sätt att tänka. Och alltså hur man tänker om sig själv. En annan utifrån hur man känner in sig själv. Och jag antar att ens personlighet förändras och förvandlas över tid och utifrån sammanhang. Jag är alltså mer än vad jag tror själv, och ändå lite mindre än så. Tror jag är en idébunden person.

Har solen i Väduren och månen i Kräftan. Men konst och kultur är viktigt för mig. Poesi är en del av all kultur jag vill ta åt mig. Läser ofta distanskurser på universitet för att lära mig mer…Har skrivit dikter sen jag var femton år…

Jag är nog en öppen och i många fall spontan person. Alltså lever jag inte i ett strikt förhållande till min egen litteratur.

Har du gett ut egna diktsamlingar också? Vilka i så fall?

– Det är i så fall ”Into the void of horror” Men det var nog fel förlag och boken har inte sålt särskilt mycket.

Du har ju även översatt antologin ”Brittiska kvinnliga poeter” (Alhambra, 2022) som kom ut för något år sedan. Hur fick du idén att skriva detta projekt?

– Allvarligt talat vet jag inte hur jag kom på att översätta. Det bara kom över mig. Men det finns en bakgrundshistoria till hela grejen. Jag studerade engelska på en språkskola i Scarborough. Jag var väldigt strulig och var psykiskt sjuk så jag betedde mig inte enligt adliga normer.

Min lärarinna var aristokrat och hon mer eller mindre mobbade ut mig. Hon trodde ju inte jag förstod skillnaden mellan A och B. Så jag beslöt mig för att studera vidare, att på riktigt ta tag i mina studier när jag kom hem igen. Åkte hem och läste vissa kurser här och där. Rent undermedvetet tror jag mina översättningar är en hämnd. Liksom ”Titta här: Jag kan minsann.”

Många poeter i boken är ju främst kända som romanförfattare sedan tidigare. Vad är dina intryck av poesin från dessa kvinnor?

– Frågan får nog ett konstigt svar. På grund av min psykiska sjukdom har jag ibland svårt att koncentrera mig. Så poesin blir ändå min livlina, min räddning. Som om dikter är ett sätt för mig att förankra mig i tillvaron.

Att läsa dessa brittiska kvinnor har varit en form av kulturhistorisk gärning. Mitt sätt att bli vän med Storbritannien. Och på djupet lever de sig in i mitt psyke, om du förstår. Så jag känner dessa kvinnor genom mitt undermedvetna, för jag tror att litteraturen kan bli en inre sfär för oss som läser. Att förankra mig psykiskt skulle jag vilja påstå…

Andra böcker som verkar väldigt intressanta som du skrivit är bland annat ”Bards From the Nobel Land” och ”Into the Void of Horror: Sonnets of Fear” (som du nämde lite tidigare). Berätta gärna om dessa böcker.

– ”Bards from the Nobel land” är svenskspråkiga dikter jag översatt till engelska. Jag säger svenskspråkiga eftersom en del finlandssvenska diktare är med. Dikterna är främst ur vår kanon men även andra författare…Fredrika Bremer, Carl Larsson i By, Pelle Näver är också med. Alla epoker är alltså med i boken som är utgiven på United-pc-publishing. Jag fick medel ur en kunglig fond för att bekosta tryckningen…

”Into the void of horror”- där vet jag inte om jag tagit mig vatten över huvudet. Jag upplevde väl att jag ville förnya sonett-formen…Det är alltså skräckdikter i sonett-form…

Poeter och författare som inspirerar ditt författarskap?

– I min ungdom var jag väldigt inne på spanskspråkig poesi. Allt från Neruda, Lorca till Vicente Aleixandre… Jag gillade magisk realism. Läste Henry Miller och hans sätt att använda både högt och lågt. Läste många feminister, varav Suzanne Brøgger var en klar favorit.

Hur är din relation till finlandssvensk poesi?

– Jo, men min relation till det finlandssvenska är god. Edith Södergran hör ju till för att förstå modernismen. Men hon är inte min favorit…Hon känns lite ofärdig. Björling, Enckell och Runeberg har jag förstås läst. Runeberg är med i min ”Bards from the Nobel land”…

En som jag inte har läst är Tove Jansson, men ska göra det när jag får tid…Förresten jag har gått på Axevalla folkhögskola, en skola i finsk regi, eller nåja finlandssvensk… en av de bättre skolor jag gått på…

Avslutningsvis, vad har du för skriv projekt på gång för framtiden och planerar du mycket i förväg vad du ska skriva om?

– Just nu har jag färdigställt en bok som utgått från mina anteckningar. Det är lite kort-essäer om allt från det höga till det låga, idéer jag bär på om liv, samhälle och kultur. Jag kallar boken ”Det är tomrummet bakom allt.” Jag skriver den i en buddhistisk yra…

När jag läste på Plymouth University fick vi ett råd av rektorn att alltid skriva ner något så fort vi kom på det. Gör man inte det så kommer man garanterat att glömma sina guldkorn. Anteckningsböcker är ett måste alltså! Att genast kasta ner idén på ett papper eller i mobilen.