Det har blivit dags för en fredagsintervju här på nickopoet.com och denna gång har jag fått en liten pratstund med författaren Hannele Mikaela Taivassalo från Helsingfors som är aktuell med romanen Det förflutna återvänder på Förlaget.

Hej på dig Mikaela. Vad är poesi för dig?

– Poesi är för mig ett språkligt rum som tänjer på mitt tänkande och kännande och varande. Och för mig som författare också ett ställe att tänja sitt språk i. Det händer mycket i mig och mina egna, inre rum när jag läser poesi – olika saker, beroende på poesin. Det kan också helt enkelt vara ett nytt tempo, ett obekant tillstånd jag hittar och får.

Du har ju gett ut romaner, noveller, barnböcker och skrivit dramatik. Hur är det med poesi? Får vi läsa en diktsamling av Taivassalo nångång i framtiden?

– Det känns inte främmande alls, jag upplever mig själv som en sorts Poet in disguise också i min prosa och dramatik.

Poeter du uppskattar?

– De är så många! De är så olika! Det går helt enkelt inte att välja!

Vad är drivkraften i ditt författarskap?

– Famlandet och försöken. Det är som en längtan man inte riktigt får tag på.

Förutom att skriva så var du även med och grundade Skunkteatern. Berätta gärna om den teatern.

– Skunkteatern var ett viktigt ställe där vi fritt kunde fördjupa oss och utveckla de egnakonstnärliga uttrycken och idéerna. Som grupp hade vi från början kommit samman just för att vi hade liknande idéer om vad teater kunde vara, och för att vi kände igen samma trots och hybris i varandra.

Och du är även ordförande för Finlands svenska författareförening. Jag har ju misslyckas varenda gång att bli medlem där efter varje bok jag ansökt med. En fågel viskade i mina öron att det förmodligen är rätt kört att bli medlem där som egenutgivare. Är det så? (Rätt rakt på sak fråga, sån är jag ;-). Jag menar, man spar ju på portoavgifter och förhoppningar som går i kras om man känner till om hur saker fungerar i författareföreningens värld.

– Det finns inget direkt hinder när det gäller egenutgivning, men eftersom det är en förening för professionella författare så är också standarden sådan att det kan vara svårt för verk som inte haft redaktör eller passerat någon granskning att hävda sig.

Hur tycker du den finlandssvenska litteraturen mår 2023?

– Litteraturen mår på ett sätt kvalitativt mycket bra – vi har en bred och levande litteratur på svenska i Finland. Nästan trotsigt bra är den: vi är så få, och konsten och litteraturen är så utsatt, både vad det gäller samhällelig status, intresse och den digitala verkligheten. Nutiden är en hård tid gentemot litteraturen.

Tillbaka till ditt skrivande. Har du några ritualer kring ditt författarskap?  Vilka tider skriver du som bäst på dygnet?

– Jag är nog ohälsosamt rutinlös. Ibland är dagskiftet det bästa, ibland älskar jag nattskiftet. Helst vaknar jag ändå lite för sent, äter frukost lite för länge och glider in i skrivandet som om det aldrig riktigt fanns en början. Och inte något slut. Men just nu hinner jag sällan ha det så. Jag gillar att skriva på olika ställen och på olika tider, jag gillar att åka bort för att skriva, jag gillar att ligga hemma i sängen och skriva. Kanske är det bara morgnarna som inte är min tid, då fungerar jag dåligt och kan bara dricka kaffe och äta frukost och har få ord.

Favoritromaner genom tiderna? 

– De är så många! De är så olika! Det går helt enkelt inte att välja!

(Författafoto: Jonne Räsänen/Otava Publishing)