Se upp heter Joakim Beckers senaste diktsamling som Fri Press skickat åt mig och som de bland annat skriver följande om på sin hemsida:

”Joakim Beckers dikter både roar och oroar. Han rör sig oftast i det privata men i det lilla väcker han också existentiella frågor, om hur det är att vara människa, med allt vad det innebär av oro, längtan – och hopp.”

Se upp är en gemytlig liten diktsamling som passade bra att läsa en tidig morgon så här på annandagen. Becker är en ny bekantskap för mig när det gäller poeter och han diktar rätt enkelt, men med en stor portion charm. Jag läser dikten Tidig skräck:

”Min första pekbok
handlade om
varulvar”

När jag läser Se upp får jag följa med diktjaget på en resa från barndom till äldre dar och om den här diktsamlingen skulle ha varit en maträtt, så skulle den nog ha varit köttbullar och potatismos med en lite för stark flaska rödvin till.

Till och från känns boken lite väl spretig, men pga kärleken till poesin som lyser genom diktsamlingens ca 70 sidor, så är helhetsupplevelsen av Se upp positiv. Det känns som en väldigt mänsklig diktsamling helt enkelt.

Jag fortsätter att läsa och Becker diktar i Paradiset:

”Och så kom då
det där underbara
livet vi väntar
på så länge.

Det var och en
sitter under sitt
fikonträd och
virkar
grytlappar.”

Ibland vet jag inte när Becker är ironisk (säkert mycket med tanke på hans årgång – 1973, vilket betyder att han är född under det ironiska årtiondet) och när han inte är det i sin poesi, vilket är lika mycket plus som minus.

Hursomhelst är Se upp en helt trevlig diktsamling som jag var glad att jag läste. En bok som visar att man kan säga mycket med få ord och att poesin är här för att stanna.

Avslutar den här recensionen med att citera en av mina favoritdikter i Se upp. Den heter Tvångstanke:

”Du måste räkna till
en miljard”