Det har blivit dags för en fredagsintervju och denna gång har jag intervjuat illustratören, serietecknaren och författaren Filippa Hella från Borgå.

Filippa har tidigare illustrerat bland annat boken Ville Vallgren och grisevännen samt skrivit och illustrerat boken ABC i Borgå. I år utkommer hon även med pekboken Färgbad, som ges ut av Barnkulturcentret Kruunupää i Björneborg.

Hej på dig Filippa. Du är aktuell med diktsamlingen Jag lindar mitt hjärta på Boklund Publishing. Kan du berätta lite om dina känslor kring boken och hur den kom till?

– Jag hade inga planer på att skriva dikter år 2020, men jag förlorade min mamma just innan pandemin bröt ut. I denna främmande och skrämmande nya värld av isolering och nyheter hade jag svårt att hitta rum för min sorg. Genom att skriva lyckades jag ta skapa utrymme för sorgen och finna tröst i orden.

Poeter som inspirerat ditt diktande?

– De som jag läst mest och oftast i olika livsskeden är Edith Södergran, Eva-Stina Byggmästar och Tua Forsström. Jag gissar att de är de samma som inspirerar mig.

Som jag förstått det är du även en så kallad tusenkonstnär. Kan du berätta mer om tidigare projekt som du sysslat med?

– Jag är förutom författare även illustratör och serietecknare och har illustrerat några böcker samt tecknat serie för tidningar och antologier.

Jag jobbar även med barnkultur och håller verkstäder för barn i olika åldrar. För de allra minst håller jag färgbad som är en konstform med trygga, ätbara färger. I höst är jag aktuell med en pekbok om färgbad.

Du bor ju i Borgå, där jag även har bott förr i tiden. Fin och inspirerande stad. Har du besökt diktarhemmet (där bland annat Rabbe Enckell och Hjamlar Procopé bott förr i tiden) i stan?

– Då jag var barn gick vi runt som påskgummor i Gamla stan. Vi knackade på diktarhemmets dörr och fick karameller i kaffepannorna av Lars Huldén. Han berätta om sina katter som hette Snöflingan och Höstlövet ifall jag minns rätt.

Under Christer Kihlmans tid besökte jag diktarhemmet några gånger. Speciellt bra minns jag en isländsk berättarafton.

Vad är drivkraften bakom ditt konstnärskap / diktande?

– Det är svårt att sätta ord på, lusten att skriva och måla har funnits sedan barndomen. Jag gissar att det är ett sätt att uttrycka sig med en önskan om att bli sedd och förstådd.

Vad tycker du om poesi från Sverige. Är den lika djärv som den finlandssvenska poesin?

– Jag inser att jag oftast läser finlandssvensk poesi så jag har svårt att ta ställning. Vi har en stark grund lagd av våra modernister att bygga vidare på. Ifall vår poesi är djärvare, kan det kanske bero på det.