Det har varit lite glest med recensioner av finlandssvenska diktsamlingar på sistone här på nickopoet.com, men här kommer en recension av Republikens President av Rosanna Fellman.

Fellman har ju varit i ropet ett tag i Finland och verkar ju ha lite stjärnstatus för sitt diktande. Håller då hennes senaste diktsamling hypen enligt undertecknad? Det får ni veta alldeles snart, men först ska vi se vad Förlaget skriver om boken:

”Republikens president – Tasavallan presidentti handlar om den fiktiva Rouva Presidentti. Till hennes dagliga arbete hör att representera, delta i krismöten och hålla fast vid sina sponsorer. Politiken styrs av sponsorerna och turligt nog har Rouva Presidentti ett långt sponsorskap med Jauhojen ja Perunoiden rättigheter i Finland. Vid ett representationsbesök till Nationalmuseet får hon syn på bronsstatyn av Mannerheims häst. Statyn får henne att stanna upp i sin yrkesbild. När den viktigaste av alla hennes arbetsuppgifter infaller, firandet av självständigheten den 6 december, är det ändå bronsstatyn hon inte kan sluta tänka på.”

Så håller boken sin hype? För min del tycker jag nog dock att den håller måttet rätt bra. Fellman är rapp och rakt på sak i sitt diktande och när jag följer med diktjaget, så är det med intresse som jag läser om hennes äventyr som president.

Fellman diktar inledningsvis i dikten Meeting with neighbor:

”Import, export, procentenheter kring kommande val
och framtida import, export via Finland,
import ut till Europa
allt har genomgåtts på förhand

Vi stirrar mest
på varann”

Jo, det verkar som den fiktiva presidenten Rouva Presidentti har bråda dagar och bara efter några sidor förstår jag inte hur hon ska orka ta sig genom hela boken, med allt som krävs av en president. Det är inte lätt när det är svårt och Rosanna diktar vidare i Dagens slut:

”Gud som haver barnen kär,/se till mig som/inte orkar gå till/reklamfotografering, möte, representation för tjugonde timmen varje dag/huomenna töihin vaan/Amen.”

Republikanens President känns pigg i sitt intensiva format, där den expressionistiska layouten får ett stort plus av mig. Fellman har skrivit en inspirerande och underhållande diktsamling som förmodligen går rakt in i hjärtat på vänner av satir. Det tvivlar jag inte på en sekund.

Jag då, blir jag som recensent nöjd? Kanske saknar jag lite mer djup i boken till och från, men man kan väl inte få allt jämt här i världen? Konceptet funkar ju, så varför klaga?

Jag avslutar den här recensionen med några rader från en namnlös dikt på sidan 190, (Ja, det är en redig diktsamling på över 200 sidor) som kanske sammanfattar lite av någonting djupare, som rör sig under den intensiva ytan i Republikanens President:

”Man drömmer om allt möjligt/som man vet att inte kommer bli sant

Vissa drömmer om mat/Vissa drömmer om byråkrati/andra om att få skaka hand

Vissa drömmer om pengar/Vissa drömmer om något förgånget/andra om att få rentvå sin hand”