Det har blivit måndag igen och dags för en måndagsintervju här på nickopoet.com. Denna gång har jag diskuterat poesi med poeten Lars Andersson som är född i Fagersta, Bergslagen 1951.

Lars har hela sitt liv varit intresserad av kulturfrågor och vid sidan av detta arbetat som mellanstadielärare, men de sex sista åren innan pensionen verksam som kommunalråd i Skinnskatteberg.

Han ger nu ut tidskriften Periferi – en tidskrift som ger plats åt dikter och kortprosa, etablerade poeter och debutanter, foto och teckningar. Det åttonde numret utkommer nu våren 2022. (Läs mera här: http://www.periferi.eu)

Hej på dig Lars. Du är aktuell med diktsamlingen Som ett ögonblick (som jag kommer recensera här på nickopoet.com inom snar framtid). Vad har du för känslor kring den boken?

– Nöjd. Har länge funderat på att samla ihop dikter från senare år och ge ut dessa i en ny diktsamling tillsammans med en del nyskrivna. Tycker även att själva utformningen blev bra. Alltid en högtidsstund att öppna kartongen med den tryckta samlingen första gången.

Din debutdiktsamling … och vi teg, kom ut 1979 och sedan har du gett ut tre diktsamlingar till från 1985, 1996 och 2001. Kommer det dröja till 2031 till nästa diktsamling?

– Svårt att säga. Just nu känns det inspirerande att satsa på nyskrivna dikter till en kommande samling. År 2031 är jag åttio år, så jag hoppas att det inte behöver ta så lång tid.

Du driver ju även förlaget Periferi. Kan du berätta lite om vilken sorts poesi som ni helst ger ut då? Vad är kriterier så att säga för att få bli publicerad där?

– Jag har pysslat med utgivning av olika tidskrifter och diktsamlingar sedan 1979. Jag har hjälpt vänner och vänners vänner, men även givit ut en del för mig okända ordmakare. Det finns inga särskilda kriterier för att bli publicerad, men jag ska givetvis gilla dikterna och tro att en läsekrets kan tycka detsamma.

Hur började allt ang din relation till poesi? När började du dikta och vad har poesin gett dig?

– Mina första dikter skrev jag nog under gymnasietiden. Stig Dagerman och hans Dagsedlar betydde mycket för mig. Dan Andersson och Nils Ferlin var två andra som inspirerade. Min morfar deklamerade Ture Nerman. Han jobbade i rördrageriet på Fagersta Bruk och var fackligt aktiv. Men poesin var levande för honom och det blev starka intryck för mig.

Och så till en fråga som börjar bli rätt standard till poeter i Sverige. Vad tycker du om finlandssvensk poesi och kan du räkna upp några poeter härifrån som du uppskattar?

– Givetvis Edit Södergran. Jag har även läst Eva-Lena Byggmästar, som för övrigt medverkar i nr 4 av min tidskrift Periferi. Har även kommit i kontakt med tidskrifterna Horisont och Ad Lucem och läst finlandssvensk poesi där. Haft förmånen att få medverka med några dikter i dessa tidskrifter för ett antal år sedan. Det finns mycket finlandssvensk poesi att upptäcka för mig.

Avslutningsvis, skulle du vilja bjuda läsarna här på en eller två dikter från din senaste diktsamling Som ett ögonblick?

– ”Bjuder” på två dikter

”lärkträden står tätt i sluttningen ovanför gruvan
barren har gulnat i höstkylan

träden planterades en gång i tiden för sin täthet
och sin förmåga att inte ruttna

stammarna skulle staga upp i orterna
och förhindra ras i en fjärran framtid

men tiden rann iväg och
järnmalmspriserna hann stiga och sjunka

den nya påkostade betonglaven
användes i femton år innan den övergavs

som ett ögonblick

gruvan är nu vattenfylld och lärkträden
hotas inte längre av att bli stöttor i underjorden

nu reser de sig stolta som en hel sångkör
och sjunger i vinden”

*

”sitter på en caféstol
på andra sidan av den trafikerade gatan

människor passerar raskt förbi
som vore detta vilken gata som helst

låter mina tankar fly
innan jag betalar min cappuccino och går

korsar gatan
kryssar mellan plötsligt stillastående bilar

några rosor ligger
på trottoaren

plötsligt står det klart för mig
det jag sedan länge egentligen redan visste

minnesplattan på Sveavägen
materialiserar en avslutad era”