Jag måste erkänna att jag blivit rätt charmad av haiku på senare tid och haiku-time av Barbro Nilsson (född 1929) är inget undantag. Det finns en skönhet i att kunna säga så mycket i så få ord som är koncentrerade på tre rader. Det är bara att tacka japanerna för denna inspirerande diktform.

haiku-time är uppdelad i två kapitel. Det första är en haikufest genom naturens årstider, där jag får följa diktjagets utsikt över samspelet mellan djur och natur. Nilsson diktar:

”Barvintergrått
ett smalt gyllene snitt
öppnar mörkret”

Jag blir återigen påmind över vår mäktiga natur genom att läsa Nilssons poesi och är tacksam att jag levt på platser där naturen varit så närvarande under många år i mitt liv. Det kan nog aldrig bli för mkt av att dikta om jorden som vi människor allt fortare förstör på alla möjliga sätt.

Det andra kapitlet i haiku-time handlar om åldrandets vinter där diktjaget tycks överleva – mer än att leva och har allt för mycket tid över. Men där även gnistor av lycka speglas genom barnbarnsbarn och haikupoesi… Jag läser och Nilsson diktar vidare:

”Motiga mornar
en haiku i bakfickan
hela skillnaden”

Kort och gott: haiku-time av Barbro Nilsson är en stillsam och trevlig liten diktsamling på ca sextio sidor som gav mig ett litet leende på läpparna. Tydligen har Nilsson sysslat med haiku sedan åttiotalet och jag ska definitivt kolla upp fler diktsamlingar av henne framöver.