Det har blivit dags för mig att stifta bekantskap med poeten Nils Fredriksson från Umeå. Obygdn förlag som gett ut I ljuset så levande, skriver följande om boken på sin hemsida:

”Obygdn förlag är stolta över att i höst ge ut Umeåpoeten Nils Louis Fredrikssons nya diktsamling ”I ljuset så levande, som är en vacker och gripande bok om att förlora en lillebror. Dikter om djupaste sorg vävs samman med betraktelser i byn Harrsele i södra Västerbotten, där bröderna tillbringat sina somrar sedan barnsben.”

När jag börjar läsa I ljuset så levande, så slungas jag fort in i en stillsam miljö av lyckliga minnen sammanknutna med diktjagets saknad efter sin bror i nuet. Det är sorgsen och fin läsning på samma gång och Fredriksson målar upp ett levande diktlandskap där hembygden är den centrala platsen i boken. Jag läser och Fredriksson diktar om sina barndomsminnen:

”Jag minns
när alla levde i byn
alla i alla hus
det var inget konstigt med det
självklart levde alla
och skulle så göra
i evighet amen

Jag kom på sommaren
och visste
att där var han
där var hon
och ingen var död
och ingen skuller heller dö
inte här i alla fall”

Sån här sorts vemodig poesi som Fredriksson diktar om kan så lätt bli fylld av klichéer och drunkna i melankoli…men poeten här lyckas hålla sig borta från såna fällor. Jag fortsätter läsa och följer diktjaget genom biblioteket i Vännäs där han ska läsa högt från sin debut och vidare till Ett ödehus/mitt i skogen/ älghorn på väggen/annars tomt...

Fredrikssons diktspråk i I ljuset så levande är färgat av en dagbokskänsla med en poetisk nerv. Det känns som en ärlig och närvarande diktsamling som speglar ett tungt ämne, men som genom diktjagets synsätt ändå blir hoppfullt. Jag läser vidare:

”Jag vet att du finns
för jag var med
när du fanns

Jag är inte galen än
men du vet
vad jag menar

Du finns för att du fanns
någonstans finns
den som fanns”

I ljuset så levande av Nils Louis Fredriksson är ännu en bekräftelse på hur mycket kvalitativ poesi som finns utspridd på mindre förlag i skuggan av de stora bokbjässarna. Och att bara få sin diktsamling publicerad ett förlag som har ett så charmigt namn som Obygdn är ju en seger i sig själv.

Kort och gott är det här en riktigt bra liten diktsamling (på knappt sextio sidor) som jag fastnade för direkt. Kommer med all sannolikhet tillbaka med en recension vid ett senare tillfälle av Fredrikssons debut Där ingen längre bor, som kom ut 2019.