Det har blivit dags för den fjärde delen av intervjuserien Förläggare om poesi, där jag intervjuar förläggare från Sverige och Finland om bland annat hur viktig poesin är för deras utgivningar m.m.

Den här gången ska ni få träffa Lisen Sundqvist från förlaget Marginal som har sin hemort i Vörå kommun i Österbotten. 

Lisen berättar inledningsvis att hon är en mångårig diversearbetare på kulturfältet, utbildad folklorist och litteraturvetare som spelar bas och studerar bildkonst vid yrkeshögskolan Novia. Hon hinner även med att vara lokalpolitiker på vänsterkanten, engagerad i frågor som rör HBTIQA+ och delaktighet.-  “Your regular kulturaktivist med andra ord.”.

Fint att du vill medverka i den här intervjuserien Lisen. Om vi börjar med att diskutera förlaget Marginal som är en förening och ett förlag. Hur fungerar det i praktiken i jämförelse att bara ha ett förlag?

– Föreningen driver alltså förlaget, i praktiken styrelsen för föreningen. Som förening har vi en icke vinstbringande verksamhet – ingen större risk att små förlag gör någon vinst annars heller men det är också formellt ordnat så – och det är i praktiken styrelsen som gör det mesta. Vi har inga anställda, grafiska tjänster köper vi utifrån och den som jobbar som redaktör (ofta någon i styrelsen) får en liten ersättning som är pinsamt liten. 

Vi fattar beslut tillsammans i styrelsen om vilka manus vi ger ut, efter att vi läst manuskriptet. Eftersom alla jobbar eller gör annat på heltid betyder det att vi inte har överdrivet stora tidsresurser, därför har vi också haft manusstopp en längre tid.

En av idéerna bakom Marginal är att vi genom att har en arbetande styrelse och att författaren själv är aktiv med försäljningen av sina böcker så kan författaren också få lite mera cash per bok än vid ett vanligt förlag. Det här gäller för den försäljning som sker via Marginals webbsida. 

Det innebär förstås mera jobb för författaren med att skicka böcker och fakturera, men allt som kommer in via den egna försäljningen går också oavkortat till författaren själv. I övrigt har vi avtal med Boklund i Vasa som också säljer våra böcker.

På er hemsida (http://www.marginalrf.fi/) står det att ni ”eftersträvar att öka intresset för och spridningen av god litteratur genom att ge ut böcker och arrangera litterära arrangemang.”. Vad är god och vad är mindre god litteratur enligt dig som förläggare?

– Evighetsfrågan om vad som är bra litteratur kan man väl bara svara väldigt subjektivt på, men vi försöker kollektivt hitta en gemensam linje när vi läser olika texter: talar det här till oss, finns det en spänning i texten som är intressant, fungerar helheten, etc? Vi är inte alltid överens. 

Andra frågor som vi också måste ställa oss som inte direkt relaterar till vad vi tänker om själva manuset: har vi resurser att arbeta med detta? Vem har rätt kompetens och praktisk möjlighet att sätta sig in arbetet och föra det till slut inom en rimlig tid? 

Något som vi måste fråga oss varje gång i och med att vi själva arbetar som redaktörer, lektörer och språkgranskare. Vilket kan betyda att vi får in manus som vi i en annan situation kunde tänka oss att vi ut på Marginal men att det helt enkelt inte går för tillfället.

Marginals styrelse minus Pär Jonasson

Ni har ju rätt blandat sortiment i er utgivning. Hur viktig del är utgivning av poesi för Marginal förlag och vad ska en diktsamling innehålla för att bli publicerad på Marginal?

– Marginals utgivning är blandad, verkligen, romaner, noveller, fakta- och barnböcker och prosalyrik mm. Vi har ingen uttalad linje förutom att vi ser på enskilda manus och utgående från dem som enskilda fall ser vad vi vill och kan göra. 

Vi ser poesin som en viktig genre, men av de texter vi får in utgör den en mindre del. Sen känns det väldigt grannlaga att arbeta med poesi jämfört med prosa, tycker jag personligen åtminstone. Det krävs en större förståelse för undertexter och väldigt subtila åtgärder kan ge stora konsekvenser. 

En väldigt tajt kontakt med författaren behövs jämfört med när man jobbar med prosa. Detta är min högst personliga syn på jobbet. En praktisk detalj när det gäller oss som kollektiv är att flera av oss kanske känner att vi har en större kompetens att arbeta med prosatexter och rätt få har arbetat med att redigera dikt. Vi borde säkert bredda oss där.

Hur är tonen mellan de olika finlandssvenska förlagen i landet? Har du kontakt med andra förlag här och hur ser du på utgivningen av poesi i allmänhet i Svenskfinland? 

– Det finns förvånansvärt många små förlag som ger ut skönlitteratur på svenska i Finland och överlag tycker jag att inställningen till andra förlag är positiv och tröskeln för att samarbeta kring t.ex. bokmässor är låg. Mellan de två största förlagen råder förstås en konkurrenssituation men i övrigt upplever jag att man ser varandra mera som kollegor än som konkurrenter. 

Det finns författare som ger ut på flera förlag så gott som samtidigt, manus som kanske inte passar in hos det primära förlaget kanske funkar bra hos ett mindre förlag. Eva-Stina Byggmästar är ett exempel på en författare som gör så.

Vi har kontakt med andra förlag, speciellt när det gäller samarbete kring verksamhet som bokutgivningen ger upphov till vid sidan av: författaruppträdanden, biblioteksbesök, delade montrar på bokmässor etc.

Speciellt när det gäller att ordna grejer utanför huvudstadsregionen brukar flera förlag gärna jobba tillsammans, både stora och små förlag. Eftersom vi är så få som jobbar med att ge ut litteratur på svenska i Finland så känner alla varandra, i regel. Tröskeln att ta kontakt är låg. 

Jag tycker att poesin är livskraftig i Svenskfinland och det ges ut hyfsat mycket, jag tror vi ger ut betydligt mer per capita i Finland än vad man ger ut i Sverige, t.ex. Det både alltså skrivs och ges ut dikt här och jag tror att inställningen till poesin är positivt nyfiken.

Scenpoesin slog igenom för rätt länge sedan och har hållit sin position som revitaliserare av dikten. Rent språkligt har vi dessutom två nationalspråk och ett stort antal dialekter att laborera med, detta ger en mängd möjligheter som också används.

Ni är ju bara kvinnor på Marginal. Är ni ett feministiskt kollektiv eller har det bara blivit som så att inga män syns till där? 

– Marginal kom till som ett resultat av att ett kollektiv av kvinnor som sysslade med skrivande och träffades för att prata om texter och skrivande bestämde sig för att börja ge ut böcker själva. En grupp skrivande vänner som tog ett steg vidare, helt enkelt, och en feministisk underström har nog alltid funnits. 

Men det finns ingen agenda eller idé att Marginal enbart ska ge ut texter av kvinnor eller bara ha kvinnor i sin organisation. Efter starten för fem år sedan har andra kommit med medan en del har tagit ett steg tillbaka. Styrelsen har en (1) man som medlem som kommit med i år, ser gärna flera killar med här i framtiden. 

Däremot är vi rätt obstinata med att betona att vi finns och verkar i Österbotten.

Hur många manuskript får ni per månad / (eller år..väl själv vilket) och hur stor procent av dessa manuskript ger ni ut?

– Oj, svårt att besvara den här frågan pga manusstoppet som pågått så länge jag själv varit med i föreningen. Vi har inte gjort upp nån statistik helt enkelt. I år (2020) har vi en utgivning på fyra böcker, så vi är definitivt en liten aktör. 

Avslutningsvis, vad har du för framtidsvisioner med Marginal?

– Ja, vad vill vi med Marginal? Vår ledstjärna har varit att ge ut sådant som vi subjektivt tycker att är bra och gärna själva läser, men vad vi ger ut bestäms också i hög grad av personresurser och ekonomi. Frågan är förstås om den modell vi jobbar med nu är optimal. Framför allt vill vi fylla en lucka och lyfta fram Österbottnisk litteratur, vårt regionala engagemang är viktigt.