Det har blivit dags för en ny intervjuserie här på min lilla blogg, där jag kommer diskutera poesi med bokförläggare från både Sverige och Finland under hösten. Jag kommer bland annat ställa frågor om hur viktig poesin är för deras förlag, hur de skiljer på kvalitativ och mindre kvalitativ lyrik och vad de själva uppskattar för poesi. 

Förläggare om poesi, kallar jag serien för att vara så tydlig som möjligt vad den handlar om och jag har som mål att lägga upp ca två intervjuer per månad på bloggen fram till nästa år. Den första intervjun kan ni läsa redan nu med Fredrik Ahlfors som har förlaget Trombone i Göteborg.

Kul att du har tid att medverka i min nya intervjuserie Fredrik. Min första fråga till dig är följande: Vilka förutom dig är involverade i Trombone? En liten presentation vore trevligt.

-Trombone har funnits sedan 2005 och har genom åren utkommit med över 80 titlar. Förlaget är stationerat i Göteborg och utgörs av ett i Sverige utspritt redaktionsråd som tillsammans beslutar om projekt och utgivningar. 

Medlemmar är Jonas Rasmussen (författare och översättare, boende i Lund), Björn Wickenberg (författare och lärare, boende i Furulund), Christer Boberg (författare och bibliotekarie, boende i Göteborg) samt Fredrik Ahlfors (författare och läkare, boende i Göteborg). 

Förlagets utgivningsfokus är svensk samtidspoesi och prosa, men några översättningar har också publicerats, samt enstaka fackböcker. Bland de utgivna författarna kan nämnas Rainer Maria Rilke, Marguerite Duras, Morten Søndergaard, Christer Hermansson, Maria Küchen, Clara Bolmsjö och Peter Lucas Erixon.

Hur viktig del är poesin i Trombones utgivningskatalog?

– Poesin är mycket viktig för oss. Poesi/diktsamlingar utgör en betydande del av vår utgivning. Vi är ett av få svenska förlag som kontinuerligt ger ut poesi. Poesi är närande och helt nödvändig i svensk bokutgivningen som tyvärr får allt mindre plats eftersom det är svårt att få lönsamhet. 

Min bedömning är att det idag finns mycket stort intresse att skriva poesi, men tyvärr är folk inte lika intresserade av att köpa diktsamlingar.

Det står att ni ger ut ”Poesi, Prosa, Svavel och Epifysik” på er hemsida och det låter ju som en spännande mix. Det står även att ni ger ut manus som ni helt enkel inte kan låta bli att ge ut. Ge mig några exempel på sådana böcker och berätta lite om Svavel och Epifysikböckerna.

– Vår serie Svavel är en alltid 16-sidig utgåva som nu utkommit i 20 nummer och innehåller författare som Kenneth Koch, Cia Rinne, Eva Ribich och Petra Mölstad. Svavel ska vara ett forum för korta manus, eller utdrag ur manus. Alla böcker är vikta och häftade för hand. 

Vårt första nummer utkom 2012 och det är roligt att se hur fler små bokförlag har anammat idén och ger ut liknande böcker. Det litterära arbetet på förlaget är mer eller mindre ideellt, så om man ska vilja lägga ner all tid det tar att driva ett projekt så måste viljan och lusten finnas där. 

Ett exempel är när vi fick in diktmanuset Jordkropp av Clara Bolmsjö. Jag var vid det tillfället sliten och trött. Hur som helst läste jag några meningar och gick igång på alla cylindrar. Efter första dikten hade jag bestämt mig för att det här vill jag ge ut. 

Ett liknande exempel är romanen Silversnöret av Peter Lucas Erixon. Jordkropp blev sedan nominerad till Katapultpriset. Clara Bolmsjö har nyligen utkommit med sin uppföljare En gång drar regnet in över land. Epifysikserien utkom med 9 utgivningar men är numera nedlagd. Som namnet antyder var utgivningen åt det experimentella och lekfulla hållet.

Hur stor del av dom ”bättre” diktsamlingarna uppskattar du blir utgivna på mindre förlag som har huvudfokus på lyrik? Böcker som alltså ofta hamnar i skuggan på marknaden pga poesiutbuden från de större förlagen?

– Svårt att bedöma. Jag tror att de flesta poeter fortsatt strävar efter att i första hand bli utgivna av de största förlagen, eftersom de då ofta får möjlighet till större exponering samt en del betalt. Det går nog inte heller att bortse från prestigen att vara utgiven på klassiska bokförlag som Bonniers och Norstedts. 

Men vi får idag in många manus från ”etablerade poeter” jämfört med tidigare. Som jag tolkar det har konkurrensen hårdnat och flera har fått lämna de större förlagen för att söka sig till mindre.

Vilka är dom vanligaste klichéerna enligt dig som poeter fastnar i när det gäller manuskript, som ni får in och som ni väljer att inte ge ut.

– Nummer ett är att läsa och skriva kontinuerligt. Det är uppenbart när man får diktmanus från författare som inte läser poesi, det syns omedelbart. Oavsett vad du väljer att syssla med gäller det att träna, att få erfarenhet. Sedan måste man nog vara driven och hängiven, och såklart, ha viss fallenhet för att skriva. 

Vi ser många talangfulla manus där författarna inte är färdiga än. De har ännu inte hunnit samla alla redskap i sin personliga verktygslåda. Kanske kan man också tillägga att poetaspiranter kan vara ängsliga för att inte bli förstådda, det blir övertydligt istället för att låta undertexten tala. 

Det ska finnas nerv i både innehåll och form. Klichéer är kanske svårt att tala om i det här sammanhanget, men att det ska vara ”vackert” kan ibland stå i vägen för det tema och den känsla man vill förmedla.

Och där sätter vi punkt för intervjun och jag önskar Fredrik och hans Trombone lycka till i framtiden med nya spännande böcker!