Ibland lönar det sig att gå på loppis. Hittade diktsamlingen Dagsmeja av Elin Herrgård igår för en euro och det visade vara sig en bra investering.

Herrgård var en okänd poet för mig fram till igår och efter lite research på nätet så visar det sig att hon föddes 1907 i Malax (Österbotten) och dog 1999 i min nuvarande hemstad Vasa. Hon gav ut åtta böcker totalt och skrev allt från diktsamlingar, noveller till romaner. Dagsmeja är alltså bok nummer fem i ordningen efter debuten ”Slättbygd” (novellsamling) som släppes 1963.

Är det givande läsning då? Mjo. Dagsmeja fångar en hel del gammalt från historiens gång insvept i poesins mantel. Dikterna varierar mkt från allvar till lek och myter blandas friskt in i texterna. Att läsa Dagsmeja känns lite som att ta en tidsmaskin till 70-talet. Till en tid utan internet och hyperkonsumtion. Herrgård diktar brutalt i dikten ”Tv-nytt 1978”:

”ge mig ett vapen
lär mig sikta
jag skall såra dig
med en omvänd kula
den trasslar nerverna
river dina ådror
huden kring såret
fläker den glödhet
någon djävulsk gång
träffar den din lever
sliter hjärtpulsådern
borrar in i lungan
kör runt i din mage
gör ett snitt i munnen
och öppnar kinderna till
grannröda kaktusblommor
holkar ur skrevet och
gör slarvslylta av din kropp
Din enda kropp”

och några sidor längre fram i boken läser jag mer stillsamma dagsboksdoftande observationer:

”Vad jag lärt mig av
hästen och hunden.

lunka på
blir lasset tungt att dra
böcken på snedden ta
så går det bra
åhåhå.”

Och med såna här skiftningar i Dagsmeja fortsätter Herrgård att dikta. Som läsare vet jag inte riktigt vad sida efter sida ska bjuda på och blir ständigt överraskad av den breda variation av innehåll som får plats bland sidorna. Ibland blir det kanske lite för bred variation för bokens bästa och helheten blir lite väl splittrad till och från.

Jag läser vidare om synvillor och dikter från Rhodos och Kreta. Och mitt i allt en dikt vid namn Edith Södergran som sticker ut lite bland mängden. Herrgård diktar:

”livsbetvingerska
smärtövervinnerska
paradisfågel
strålande av fantasins
brokiga fjäderskrud
klart overklig
som ett skuggspel
i månsken
död var din udd
dödsrike var din seger”

Kort och gott – En överraskande diktsamling med 41 år på nacken, som har sina toppar och bottnar. Det brunvita omslaget skriker 70-tal och visst känns det som om mycket var bättre förr i tiderna, fast långt ifrån allt var det…