Inledelsevis och rakt på sak: Jag tycker att Eva-Stina Byggmästar är en av de främsta poeterna i Finland. Hon har ett genuint och eget språk och jag har uppfattat att hon alltid har skrivit sin poesi på sina egna villkor, vilket inte alltid är en självklarhet i poesins landskap…

När det gäller hennes senaste diktverk – Nattmusik för dagsländor, så har den humoristiska och mjuka ton som ofta funnits med i Byggmästars poesi, fått ge vika för sorg och saknad som blomstrar upp likt svarta rosor under en frusen sol.

Nattmusik för dagsländor är vacker i sin olycka. Det är en diktsamling som känns äkta och på riktigt och bokens sidor smyckas av en gnistrande melankoli som berör på flera plan.

Eva-Stina Byggmästar är till och från en mästare på metaforer och i Nattmusik för dagsländor träffar hon ofta mitt i prick med sitt levande diktspråk.

Hon skriver:

”Den femte årstiden har gått i ide
och i ditt namn har tornet
ur tigandets språk ympats in”

Jag applåderar och några sidor senare skriver hon vidare:

”Poeterna älskar,
på samma sätt som nätterna
som stiger upp ur sina sängar
och gnuggar månljuset ur ögonen
då klosterklockan kallar,
till morgonbön i vargtimmen”

och jag applåderar ännu mera.

Nattmusik för dagsländor är en dramatisk och stark diktsamling. En saga om olycklig kärlek inslagen i ett paket av tidlös och vacker poesi. Så mycket bättre än så här blir inte Finlandssvensk poesi 2019.

Om ni vill läsa en intervju med Eva-Stina från hennes besök i min Lördagssoffan kan ni göra det här:

https://nickopoet.wordpress.com/2018/09/29/poetens-lordagssoffa-27-eva-stina-byggmastar/

/Nicko