Det är mycket sex, drugs och goth n´roll i Wayne Hussey´s självbiografi Salad Daze. Väldigt mycket. Det knapras piller som om de vore smågodis och det dricks oceaner av alkohol genom sidorna, där huvudpersonen Wayne målar upp ett närvarande självporträtt av en gitarrist som mer eller mindre är på ständig flykt från sin barndomstro…

Salad Daze är en spännande bok som börjar med Waynes barndom (som börjar rätt dramatiskt…) till vuxen ålder, där jag får följa hans transformation från en godtrogen mormon till en svartrockande hedonist…

Jag har alltid uppfattat Wayne Hussey som den där lite för glada killen i den bistra gothvärlden och ju mer jag läser hans biografi, så märks det att sångaren Andrew Eldritch var en av dem som verkligen inte uppskattade Waynes glada upptåg… . Två mer olika människor tycks man få leta efter, där den ena framstår som en kontrollerande diktator…medan Wayne framstår mer som en experimenternade hippie enligt självbiografin.

Och trots dessa olikheter och utmaningar, så lyckas ändå dessa herrar skapa en av 80-talets viktigaste skivor inom svartrockargenren – First and last and always. Visst, Ben, Mark och Craig var med, men det var Andrew och Wayne som var huvudpersonerna på skivan.

Jag har sett fram emot den här biografin länge som gammal Mission och Sisters-fan. Båda banden har betytt mycket för mig genom åren och i  Salad daze får jag ta del av Waynes perspektiv om hur det var att arbeta ihop med Eldritch och det verkade vara allt från en dans på rosor.

Salad daze är skriven med en personlig röst och det är som en film spelar upp sig i huvudet medan jag läser biografin. Jag ser hur Wayne som ung man blir utslängd hemifrån för att ha vigt sitt liv till musiken istället för sin religion. Det är till och från tuffa tider för den unge Hussey, men han klarar sig alltid från större katastrofer och efter att ha börjat spela i Dead or Alive i början av 80-talet börjar hans karriär som musiker ta form.

1983-1984 blomstrar Wayne som låtskrivare och gitarrist i Sisters of Mercy, där bandmedlemmarna lever de rövare och hittar på det ena buset efter det andra och desto mer kända de blir, desto mer rockdiva tycks Andrew bli enligt boken, medan Wayne bara mest vill ha kul och spela den musik han älskar.

Salad daze är detaljerad och en bra skriven biografi. Den är kronologiskt utformad och för alla som gillar Sisters of Mercy, så är detta en perfekt biografi där många frågor får svar, när det gäller konstellationen och dramat inom Sisters of mercy innan och under First and last and always tiden.

Det finns en Monty Python stämning i självbiografin. Det blir nästan för mycket av all hedonism inklusive alla gräl mellan Wayne och Andrew (och de andra medlemmarna som blir mer bakgrundsmaterial till och från) och när Wayne beskriver på ett detaljerat sätt hur sångarens flint börjar växa (och hur han försöker gömma den under sin svarta hatt som tydligen fick vara med om mycket) eller hur Andrew på ett härsklystet sätt vill styra sin omgivning i flera situationer och bland annat sitter fastnaglad framför tysk tv medan Wayne försöker skapa ny musik, så känns atmosfären tragkomisk i deluxeformat.

Salad daze är en snyggt skriven biografi med en närvarande berättarröst. Det är ett skickligt hantverk som bländar min journalistiska blick och jag ser redan fram emot del två som påbörjats och som är en fortsättning om Waynes tid i bandet The Mission, som är ett av mina absoluta favoritband genom tiderna och som ständigt får mina öron att jubla till fantastiska låtar som ”Wasteland”, ”Tower of strenght”, ”Butterfly on a wheel”, ”Kingdom come”, ”Deliverance” och ”Bird of passage”.

/Nicko Smith