Som en del kanske känner till är jag både en gammal musikjournalist och sysslar med lite musik på fritiden. Jag har under åren märkt att det är väldigt få poeter som jag pratat med som har liknande musiksmak som mig (med ytterst få undantag) och nu är jag nyfiken på att forska lite mer i detta.
Varför är det så få poeter som t.ex. inte uppskattar mitt absoluta favoritband genom tiderna – Iron Maiden? Klassas det som för ointellektuell musik även om deras texter till och från kan vara väldigt poetiska, som t.ex. låtarna ”Rime of the Ancient Mariner” och ”For the Greater Good of God”?
Visst lyssnar jag på mycket mer än Maiden. Allt från futurepop, punk till klassisk musik och musiken har alltid varit viktig för mig ändå sen barndomen. När jag skriver är det mest instrumental musik som fungerar 50/50 tillsammans med absolut tystnad, så musiken fyller olika funktioner vid olika tillfällen.
Men nog om mig och min musiksmak. Nu vill jag veta vad ni andra poeter därute lyssnar på när ni skriver och inte skriver. Dela med mig av era tips till mig och läsarna här så vi kanske kan hitta ny (eller gammal musik) som vi missat och som kan inspirera oss.
/Nicko
Då jag skriver (poesi, insändare, recensioner etc.) brukar jag i regel inte lyssna på musik. Förstås är det ju så, att det ingen regel är om den inte har undantag, så ja, ibland kan jag väl lyssna på musik i skrivande stund, men då är det nog mer ett misstag. Med andra ord sätter jag knappast medvetet på musik om jag tänker skriva. Hellre lyssnar jag då på naturens ljud i alla dess former, eller det mänskliga livets ljud. Musiken kan distrahera mig, skapa fel stämningar eller vända känslor på fel spår liksom. Ännu större chans att det kunde gå på tok är musik med sång, Instrumentalmusik är eventuellt inte lika påträngande.
Jag har ett förflutet som inbiten musiklyssnare och musiken var väldigt viktig för mig, något slags terapi och medvandrare på livets knaggliga stigar. Med åren har jag tappat mitt ”överdrivna” intresse för musik, av olika orsaker. Säkert är det fråga om både personlig och samhällelig överkonsumtion. Då jag lyssnar är det inte en och samma artist/orkester eller stil, utan något/någon som har en egen karaktär eller ”röst”. Allt från sådana som Frida Hyvönens ”Kvinnor och barn”, Dead Can Dance, Radiohead, Queen of the Stoneage, The Smile till mina gamla progepärlor (King Crimson, Gentle Giant, Hatfield and the North, Jade Warrior, Matching Mole et cetera). Med min fru brukar vi ha myskvällar då vi i tur och ordning botaniserar i Youtube och väljer allt mellan himmelskt (inte i religiös betydelse) och jordiskt (inte som i dödsmetall) för varandra. Det blir både nostalgitrippar och nyupptäckter, såväl säkra kort som lyssning utanför boxen.
Dead Can Dance har jag nog inte lyssnat på sen 90-talet. Rätt intressant band…/N
Vid själva skrivandet vill jag ha tystnad, naturljud, och på sin höjd avlägsna röster från främlingar där jag inte riktigt hör vad som sägs.
Men jag inspireras storligen av musik, och eftersträvar ”musikalitet” i min egen poesi. Jag jobbar dessutom som aktiv musiker och instrumentlärare (elgitarr och pop/rock/jazzgrupper), så dagarna är uppfyllda av musik av alla slag.
Den musik jag personligen lyssnar på, och som säkerligen sipprar in i poesin, är mycket varierad och beroende av sinnestillstånd. Så jag ger ett axplock här:
Klassik punk – Sex Pistols, Clash, KSMB, Dead Kennedys, Iggy & The Stooges, Ebba Grön, Attentat, osv. för de tillfällen jag känner mig tretton-år-gammal-och-vill-slå-sönder-saker (vilket är ganska ofta).
Bob Dylan & Tom Waits – har varsin stor del av musikuniversum, och denna del besöks ofta av David Bowie och T Rex.
Klassiskt – rubbet av Mozart, särskilt hans Requiem, Dvorak, Chopin, Stravinskij, osv och Bach i fall jag-vill-ha-ordning-i-huvudet.
Blues & Bluesrock – Muddy Waters, Howlin’ Wolf, Blind Willie Johnson, Sonny Boy Williamson, Hendrix, Frank Marino, Robin Trower, Johnny Winter, tidig Fleetwood Mac, tidig Deep Purple, Led Zeppelin, Black Sabbath. Och åt det proggiga hållet – Pink Floyd, King Crimson, Jethro Tull, Camel, Soft Machine, Focus, osv, osv.
Orkar inte räkna upp all jazzmusik alla dess former – men i en helt egen klass för mig är John Coltrane.
Folkmusik från alla världsdelar – särskilt musik från Persien, och jag är mycket svag för indisk konnokol, sydostasiatisk gamelanmusik, nordamerikans pow-wow, spansk cante jondo, afrikansk trummusikosv, osv, osv.
Och upp till alla dessa tämligen kända exempel jag gett ovan så lyssnar jag på mycket mer eller mindre okända artister, både nytt & gammalt.
Men, som sagt, till skrivandet – sssssscccchhhhhhhhhhhhh…
Menar du naturljud som ”bakgrundsmusik” när du skriver?
Ja, riktig vind i träden, levande sjungande fåglar, strömmande vatten – alltså inga inspelade ljud ; )