Är det inte fantastiskt hur många nyanser och vilket djup och bredd som kan rymmas i poesins bägare? Allt från minimalistisk skönhet till bländande metaforer, eller varför inte gnistor av vardagsdoftande och stillsam melankoli som i t.ex. Göran Ekströms poesi?

Tillfälligt upphängd i tillvaron är Ekströms (som härstammar från Vasa) första diktsamling, men han har skrivit böcker om miljöfrågor tidigare och kallar sig själv för bland annat miljömänniska och djupekolog. Boklund Publishing skriver bland annat följande om Tillfälligt upphängd i tillvaron på sin hemsida:

”Om tillvarons outgrundlighet som kittlar, leker, skrämmer och förkrossar. Människans väg genom livet, sinnets skiftningar från total närvaro och vardaglig självklarhet till främlingsskap och vilsenhet. Från euforiska höjder till jordnära vardagslycka och erotik, från humor och lekfullhet till allvar, ångest och om igen. En livsveckas resa på nittiofem sidor.”

Mina första intryck av Tillfälligt upphängd i tillvaron är en poetisk dagbokskänsla som känns övertygande. Boken är uppdelad från kapitlen Måndag till Söndag med alla andra dagar däremellan och dikterna smälter bra in i varandra.

Ekström skriver inledningsvis i den namnlösa dikten på sidan elva:

”Naglar, kött, ben och skinn,
nerver och annat liknande.
Plus en härva diverse tankar.
Antagligen finns jag till.”

Det finns en mild ton av tungsinthet som genomsyrar större delen av Tillfälligt upphängd i tillvaron. Diktjaget är gammalt och tänker tillbaka på livet och försöker se det bästa i nuet (som kanske inte alltid är det lättaste). Till och från tar sig dock solen fram bakom diktsamlingens småtunga moln och nog känner jag sympati med diktjaget som åker en känslomässig berg-o-dal-bana i slowmotion genom bokens nittiosex sidor.

Ekströms poesi i sig själv är ganska enkel, men den har mycket hjärta och känns ärlig och det är de största styrkorna i Tillfälligt upphängd i tillvaron. Jag fortsätter läsa och Ekström skriver en bit in i dikten på sidan nittio:

”På morgonen ser jag ut genom fönstret
och känner en salig vardagsleda
samtidigt som jag så innerligt älskar allt.
Du kråka där, förklädda budbärare,
vad vill du säga mig nu igen?”

Jag är avslutningsvis tacksam att jag fick möjligheten att läsa Tillfälligt upphängd i tillvaron. En diktsamling som får mig att reflektera över åldrandet, tiden och livet i sin komplexa enkelhet.