Det är alltid lite extra spännande att ta del av en diktsamling från ett förlag som jag aldrig läst nåt från tidigare och att två poeter har skrivit ihop boken i fråga, tillhör ju inte vanligheterna inom lyriken. (De enda jag känner till från tidigare som skrivit poesi ihop är Svea Lofthouse & Angel Park)

På baksidan av Poetiskt sigill står det bland annat följande:

”Dikterna tar dig som läsare med på en poetisk resa i den magiska, men samtidigt sköra natur, mellan hav och urskog. Liksom livet, ryter havet ibland till och stormar. Andra gånger blänkansblankt och stilla. Mänskan med och emot elementen. Naturen kan skänka spänning och rekreation ”men den vindlande dansen börjar alltid inifrån”. Att läsa boken är som ett kliv in i naturens hemliga rum, där också sagoteman tillåts växa fram.”

Poetiskt sigill är uppdelad i tre kapitel. Det första heter De gemensamt skrivna. Det andra Av Bengt Gustav Hannu och det tredje Av Elinor Sörensson. Inga frågetecken därefter hur samarbetet är uppdelat och jag kastar mig därefter in i diktsamlingen framför mig…

Mina första intryck efter att ha läst Poetiskt sigill är att jag känner mig lite borttrollad till nån annan verklighet än vårt kaotiska 2023. En värld där sagor och natur blomstrar genom bokens sidor och både Sörensson och Hannu tycks ha rejält med kärlek till poesin som de vårdar noggrant från första till sista sidan genom diktsamlingen.

Författarduon skriver inledningsvis i dikten BORTOMVARO:

”en ängel glömde
sina vingslag
här i vår snö

ett nu så
solkigt avtryck
sorgligt betraktande

våra undflyende
beteenden som var
och en synes invirade

i tystnadsvitt men
under strömmar
smolk och lumpenhet

ett vagt sorlande
bryter av det mörka”

Det finns en stillsam berättarröst som jag uppskattar i Sörenssons och Hannus poesi som ger mersmak desto mer jag läser och diktjaget leder mig vidare från Genom tidens magiska fönster och vidare mot Skimmer och oändlighet.

Jag fortsätter läsa och Sörensson och Hannu skriver vidare i en bit in i dikten UR GÖMSLET GLÄDJEN:

Alla gåtors rum
beträder vi utan
att någon noterar
förändringen

men den vindlande
dansen börjar
alltid inifrån”

Diktspråket i Poetiskt sigill känns till och från gammaldags, men det är ingenting som stör mig. Tvärtom, så känns det snarare uppfriskande. Och det är skönt att läsa poesi utan en massa ångest och elände till och från. Det enda som jag kan klaga på om det är nåt är att det kan bli lite för mkt av det goda till och från genom bokens sidor. Sagokänslan och naturen är så intensivt närvarande att jag nästan går vilse i dem, så jag behöver stanna upp till och från i nån glänta eller vid nån strand för att pusta ut så jag få ut så mycket som möjligt av diktsamlingen.

När det gäller poeternas egna kapitel håller de samma klass som det gemensamma dikterna. Det finns mycket hjärta och kärlek till ämnena som behandlas och jag kan se i mitt inre öga hur både Sörensson och Hannu har njutit fullt ut av att smycka denna bok med lyriken som ligger så nära dem.

Poetiskt sigill är kort och gott uppfriskande feelgood poesi där natur och saga växt samman.