Thomas Almqvist föddes i Linköping 1950, där han fortfarande bor. Han arbetade i 37 år som bibliotekarie på Norrköpings Stadsbibliotek, men är pensionär sedan 2017.

Hej Thomas. Hur står det till?

– Hej, Nicko. Jag mår bra. Och tack för att jag får vara med.

Du jobbar ju en del som recensent, men även översättare av poesi. Kan du berätta lite om dina projekt?

– Jag skriver recensioner i Skånska Dagbladet (sedan 1987, det blir 36 år i år!) och i nättidskriften Opulens. Under en period recenserade jag också i Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidningar. Jag recenserar också blues-CD och böcker om blues i Jefferson Blues Magazine. Arbetade i 37 år som bibliotekarie på Norrköpings Stadsbibliotek och blev pensionär 2017. 1974-1975 studerade jag vid Universidad Complutense i Madrid, tack vare ett stipendium från Lunds Universitet. Under det året upptäckte jag den spanska poesin och då särskilt Generation 27, med bl.a. Federico García Lorca, Rafael Alberti, Miguel Hernández, Vicente Aleixandre, m.fl. Jag började översätta spansk poesi från och till men kunde inte göra det ordentligt förrän jag blev pensionär och hade mera tid att fördjupa mig i lyriken.

2019 kom jag ut med ”Spanien i mitt hjärta” (Ekström & Garay), där jag översatt och introducerat mina elva spanska favoritpoeter (Antonio Machado, Federico García Lorca, Rafael Alberti, Vicente Aleixandre, Emilio Prados, Gabriel Celaya, Vicente Aleixandre, Leon Felipe, Blas de Otero, José Agustín Goytisolo och Carlos Bousoño). Carlos Bousoño var en av mina lärare på universitetet. Han undervisade i poetik.

”Spanien i mitt hjärta” öppnade ett antal dörrar för mig och ofta dörrar, som jag inte visste att de fanns ens. Den spanske poeten Justo Jorge Padrón tog kontakt med mig. Hans förebild och mentor var Vicente Aleixandre, som ju var en av mina elva favoritpoeter. Padrón bodde i Sverige i tolv år på 70- och 80-talet och var gift med en svenska. Den enda diktsamlingen av honom som fanns på svenska var ”Helvetets kretsar”, som hans gode vän Artur Lundkvist hade översatt.

Padrón talade och skrev svenska men ville själv inte översätta sina dikter till svenska. 1977 mottog han Nobelpriset åt Vicente Aleixandre, som på grund av dålig hälsa inte kunde närvara i Stockholm. Padrón flyttade tillbaka till Madrid på 80-talet och gifte om sig med Kleopatra Filipova från Makedonien. Utan ”Spanien i mitt hjärta” hade han inte vetat vem jag var.

Jag har översatt drygt 700 dikter av Padrón.”Dikter till Kleo” kom ut 2022 (Ekström & Garay) och innehåller 100 kärleksdikter skrivna till just hustrun Kleo. Padrón ville också ha en antologi med drygt 600 dikter utgiven på svenska. Hans avsikt var att få Nobelpriset. Tyvärr gick han bort i covid-19 i april, 2021, och därför hann vi aldrig träffas.

Medan jag jobbade med Padróns dikter, fick jag kontakt med Aleisa Ribalta Guzmán, kubansk poet som bor i Helsingborg, som du ju själv intervjuat, Nicko. I vår kommer hennes diktsamling ”Branten”ut på svenska i min översättning på Magnus Grehns Förlag. Jag har också översatt hennes andra diktsamling ”Spelbräde”.

Aleisa driver också ett förlag, Al Faro Ediciones, som ger ut svensk poesi i spansk översättning och spansk poesi i svensk översättning. Häromdagen kom den spanske poeten Francisco Muñoz Solers diktsamling ”Tystnadens vältalighet” ut på just Al Faro, i min översättning. Jag får ofta förfrågningar om nya översättningsprojekt, men tackar nej till de flesta. Jag väljer själv och är noga med att det hela ska vara lustfyllt och att det aldrig får bli ”bara” ett jobb.

Spanska låter ju som ett väldigt poetiskt språk i mina öron. Vad är det som du uppskattar mest med poesin därifrån?

– Jag är väl inläst på spansk litteraturhistoria och då särskilt på spansk poesi. Jag älskar spanska som språk och då särskilt spansk poesi. Här är det rytmen, musiken i språket, som jag fastnat för. Det är också det som är utmaningen, när jag översätter. Att få med musiken, rytmen i språket.

Under de år nu som jag ägnat mig åt översättningar, har jag lärt mig oerhört mycket och inte minst då, när det gäller min kontakt med Justo Jorge Padrón. Under drygt ett år kom vi varandra väldigt nära genom en mycket intensiv mailkonversation och mängder av telefonsamtal.

Som recensent har du ju fått läsa en hel del poesi både från större och mindre förlag. Hur viktig del tycker du att små förlag och egenutgivare har bland urvalet av diktsamlingar?

– När det gäller bokutgivning i Sverige är det ju oftast de små förlagen och egenutgivarna som står för det mest spännande, det mest avancerade. Det är alltid väldigt roligt att få ta del av det lilla förlagets bokutgivning, när man skriver recensioner.

Vilka tycker du är de vanligaste klicheérna som poeter fastar i?

– Poeter fastnar ju gärna i väldigt slitna metaforer. God poesi är ju något som skrivs och uttrycks på ett sådant sätt att det inte skulle kunna uttryckas bättre på prosa. Här är poesin överlägsen, tycker jag.

Avslutningsvis, har du skrivit poesi själv och är det nåt du skulle vilja dela med dig av i så fall?

– Jodå, jag har själv skrivit poesi, men det var länge sedan nu. Under stenciltidskrifternas tid på 60-och 70-talet fick jag en del publicerat, men det var dikter som är preskriberade nu.

(Foto: Ahmet Kurt)