Ylva Perera (f.1989) är litteraturredaktör på HBL och doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Hennes forskning berör antifascism i Mirjam Tuominens prosa.

Perera har gått författarutbildningen Litterär gestaltning och publicerat romanen Dödsdalsdansösen (Vilda förlag 2016).

Hej Ylva. Vad är poesi för dig?

– Ord som öppnar verkligheten, gör den större. Den beskrivningen kunde användas för all skönlitteratur, i och för sig, men poesi är konstformen där den sortens uttryck blir mest koncentrerat och akut.

Hur viktigt är det att lyriken får synas i media för dig som litteraturredaktör på HBL?

– Mycket viktigt, dels för att det skrivs mycket bra lyrik i Svenskfinland (som är vårt huvudsakliga bevakningsområde) och för att den står i relation till poesin i resten av världen också. Jag tänker att en kultursida gärna ska vara en plats för samtal om världen utgående från konst, och poesin är en del av den diskussionen.

Diktsamlingar som står långt fram i din bokhylla?

– Måste säga att den nya antologin ”Bländad av död och kärlek” (Schildts & Söderströms, 2021) blivit en återkommande vän. Uppskattar också Adrienne Richs ”A dream of a common language”, Märta Tikkanens ”Århundradets kärlekssaga” och Larry Silváns dikter.

Skulle du inte kunna fixa jobb åt mig på HBL där jag kunde skriva en lyrikhörna, med tips på intressanta diktsamlingar från förr och nu? Har rätt bra koll på lyrik efter över 5 års intensivt bloggande om poesi från både Finland och Sverige…

– Åh, I wish! Jag skulle älska att ha en kollega som fick fokusera helt på poesin. Fortlöpande jobb kan jag nog inte utlova, men jag tar alltid tacksamt emot förslag på frilanstexer.

Ok, återkommer med såna förslag framöver! Har du diktat nåt själv? Några utkast i skrivbordslådan?

– Jag har skrivit (och uppträtt med) en del estradpoesi tidigare, skrivit några punktexter och en del prosalyrik. Det mesta jag publicerat har varit mer renodlad prosa, men jag skriver nog dikter för mig själv med jämna mellanrum.

Hur skulle du beskriva det finlandssvenska poesiutbudet i nutid?

– Det finns mycket av både lekfullhet och djup, vi har ju allt från superetablerade och prisade poeter som Tua Forsström och Ralf Andtbacka till nyare röster som Rosanna Fellman och Martina Moliis-Mellberg som vågar utforska olika stilar och grepp.

Poesin har en paradoxal frihet i att ingen förväntar sig att den ska bli kommersiellt gångbar, så det finns färre konventioner och regler än för romaner, samtidigt som poesi i just Svenskfinland understöds väldigt starkt av fonder och stipendier, så förutsättningarna är på många sätt bra. Det jag önskar det fanns ännu mer av är fysiska rum för poesi, som uppläsningar, poesibokhandlar och liknande.

(Foto: Adrian Perera)