Nelly är fil.mag. i nordisk litteratur och jobbar som förste arkivarie på Svenska litteratursällskapet i Finland. I jobbet läser och skriver hon mycket, och hon ser arkivmaterialet hon arbetar med som fascinerande livsberättelser.

Nelly är privat en storkonsument av skönlitteratur – hon läser hela tiden på sin fritid, både prosa och poesi, och delar ofta med sig av sina läseupplevelser på sociala media. För Nelly är läsningen livsviktig.

Hej på dig Nelly. Om jag säger poesi, vad säger du då?

– Känsla och stämning.

Vad innehåller en riktigt bra diktsamling enligt dig?

– En bra diktsamling innehåller träffsäkra ögonblicksbilder eller fint gestaltade känslolägen, som ett pärlhalsband där varje pärla samspelar med de andra fast de alla är olika.

Varför tror du poesin jämt och ständigt håller sig i periferin i det litterära rummet?

– Poesi kanske upplevs som svårare att förstå än prosa, lite som modern konst? Man kanske inte litar på att intrycket, eller känslan man får, räcker som tolkning eller ingång, och så tänker man bara att man inte förstått det. Poesi ska inte förstås rationellt utan upplevas.

Du jobbar ju på Svenska litteratursällskapet i Finland. Kan du berätta lite om ditt arbete där. Hur kan en arbetsdag se ut?

– Jag jobbar på arkivet där och på ett arkiv jobbar man med text, bild och ljud från olika tider. Man möter alla möjliga livsöden via arkivmaterialet. Jag ser arkivarbete som ett arbete med berättelser ur verkliga livet, och jag inspireras i hög grad av dessa berättelser.

Min roll på SLS arkiv innehåller bland annat att berätta om arkivet för olika målgrupper. Det gör jag gärna. Jag jobbar rätt mycket utåt – håller presentationer och workshoppar för skolelever och studerande, skriver arkivrelaterade artiklar och andra informationstexter, sammanställer pedagogiska helheter för användning i skolan och betjänar forskare och andra arkivbesökare på olika sätt.

Där emellan arbetar jag med själva arkivmaterialet, dvs. ordnar upp och förtecknar det. Förteckningsarbete innehåller också en del egen research, bland annat släktforskning, eller om någon arkivbildare varit verksam inom ett visst område så måste jag ta reda på fakta om det för att förstå materialet och kunna skriva en vettig arkivförteckning.

Hur skulle du beskriva finlandssvensk poesi för någon som inte läst så mycket av den, men är nyfiken. Vad har vi egentligen för poesi att bjuda på härifrån?

Vi har starka egna diktarröster. Jag har svårt att beskriva den finlandssvenska poesin på ett övergripande plan. Jag kan inte se att t.ex. Björling, Södergran, Parland, Diktonius, von Schoultz eller Forsström skulle ha hemskt mycket gemensamt.

Poeter som betyder mycket för dig och diktsamlingar du gärna läser om fler än en gång?

– Av våra egna tycker jag väldigt mycket om Elmer Diktonius. Han är ovanlig för finlandssvenska förhållanden eftersom han är politisk – han ömmar för de svaga i samhället, för de fattiga, för barn och för djur och natur.

Anna Greta Wide, Karin Boye och Tomas Tranströmer är tre svenska favoriter. De har alla tre en underbar ton och jag återkommer ständigt till dem för att de skriver så vackert. Spanska Federico García Lorca är också en stor favorit. Hans Romancero gitano är ett diktverk med en helt speciell betydelse för mig.

(Foto: Maja Liukkonen)