Själen stormar,
försöker komma ihåg
min ungdom som känns
allt för långt borta

Den där elden inuti
som jag var helt säker på
att den aldrig någonsin
skulle brinna ut

Allt jag trodde på
att kunna göra nån skillnad
och inte bara bli
en del av den tråkgrå massan runtomkring

Nu sitter jag här trettiofem år senare
och känner knappt igen mig själv

Måste tillbaka
till klipporna i min dröm

Måste våga mig tillbaka till modet
att kasta mig ut från stupet
om och om igen

Tills jag kraschar
och vaknar upp
från den mardrömslika apatin
som äter upp elden i min blick

(Nyskriven dikt 31.8.2022)

(Bild från Pixabay)