Förläggare om poesi # 2 (Ulrika Nielsen, Ellips)

Välkomna till den andra delen av Förläggare om poesi, där jag kommer ta reda på vad bokförlag har för relation till poesi. 

Planen är att lägga ut en intervju ungefär varannan vecka under hösten och vintern och efter det första avsnittet med Fredrik Ahlfors från Göteborgsbaserade bokförlaget Trombone (https://nickopoet.wordpress.com/2020/09/23/ny-intervjuserie-forlaggare-om-poesi-1-fredrik-ahlfors-trombone/), så har det blivit dags att träffa Ulrika Nielsen från det finlandssvenska bokförlaget Ellips som ger ut poesi, kortprosa och essäistik.

Hej på dig igen Ulrika! Du blev ju intervjuad i Lördagssoffan för ca 2,5 år sedan om ditt eget skrivande (https://nickopoet.wordpress.com/2018/06/02/poetens-lordagssoffa-11-ulrika-nielsen/) och nu ska vi tala lite om Ellips som du är delaktig i. Du har ju inte varit med från start där eller hur?

– Jag har varit med i redaktionen sedan våren 2019, så jag är inne på tredje säsongen. Poeterna Ralf Andtbacka och Metha Skog startade Ellips förlag 2010, och redaktionen kompletterades med Catharina Gripenberg, som också är poet, året därpå. 

Metha Skog avvek från verksamheten för några år sedan, och efter det kom alltså jag med i bilden. Under min tid har Catharina varit mammaledig, så jag har än så länge bara samarbetat med Ralf. Före jag blev redaktör gav jag ut två böcker på Ellips, en när förlaget var nytt 2010, och en till 2015.

Vad skulle du säga kännetecknar den poesi som ges ut på Ellips? Är det någon speciell genre inom lyriken som ni är speciellt intresserad av? 

– Vi är inte ute efter något särskilt skrivsätt eller någon särskild stil, vi vill helt enkelt ge ut bra böcker, texter med hög konstnärlig halt – quality beats boredom är vårt motto. Bra poesi kan se ut och fungera på alla möjliga sätt, men kännetecknas generellt av uppmärksamhet, inte minst förstås en uppmärksamhet på språket.

Vi har gett ut poeter som sedan länge är etablerade och kommit ut på större eller andra förlag, och yngre författare, också debutanter. Det finns en stor variationsrikedom i samtida poesi. 

Den poesi som var dominerande i Sverige under mina yngre år och som  influerades av den amerikanska language-rörelsen sätter fortfarande spår i poesin på olika sätt, men också andra skrivsätt utforskas; centrallyrisk dikt, talspråklig, berättande dikt, politisk dikt, poesi som rör sig mellan genrer, som laborerar med olika litterära traditioner och så vidare. Det är en spännande tid för poesin. 

Hur stor procent av de manuskript ni får in ger ni ut på Ellips?

– Jag vet inte exakt, men det mesta vi får in, ger vi inte ut, så är det. Vi tackar också ibland nej till manus som har uppenbara förtjänster och kanske hittar andra utgivningskanal så småningom, vi ger ut bara tre-fyra titlar per år och då inte bara poesi utan också essäistik och andra smalare genrer, så utrymmet är väldigt begränsat. För att vi ska ge ut en bok måste vi båda känna för den, annars förloras motivationen fort, vi gör det här med begränsade resurser och pro bono.

Vilka är de största svagheterna som ni hittar i nya poeters manuskript?

– Att det händer för lite i språket, så att man som läsare inte blir utmanad eller infångad, eller att författaren sitter fast i konventioner, metoder och grepp som av olika anledningar inte fungerar på ett trovärdigt sätt i en samtida kontext.  

Ibland märker man att den som skrivit inte läst särskilt mycket poesi, vilket är väldigt märkligt egentligen. Och ibland är författaren på något sätt för upptagen av sig själv, av att positionera sig eller bli sedd på ett visst sätt, det här genomskådas fort tycker jag, den som skriver måste glömma sig själv, eller i den mån det inte går, göra något intressant av också av den belägenheten. 

Att skriva poesi handlar också någonstans om känn dig själv, så kan du undvika olika uppenbara fällor och gå till botten med saker, i och genom språket. Det är farligt att skriva. Man kanske förråder sig själv, måste kanske någonstans just det. Annars blir det bara ytligt, eller för enkelt, alltså falskt.

Ellips har ju gett ut en del diktsamlingar under årens gång. Kan du nämna tre favoriter o berätta varför just de tre? 

– Nej, det kan jag inte 😉 Men det är klart att jag känner särskilt för de böcker jag hittills arbetat med från första stund, där jag varit med och antagit manuset för utgivning, varit närvarande under hela processen, sett en text förlösas, förvandlas, från manus som kanske inte helt hittat sin form till fullödigt verk enligt textens egna inneboende förutsättningar. Det finns en särskild glädje i det där bokbarnmorskandet.

I bokförlag i Sverige (iaf de större) verkar det ju vara kutym att inte ge personliga svar på refuserade manuskript. Annat är det i svenskfinland o t.ex på just ert förlag, där Ralf Antbacka gav mig massor av goda råd till mitt diktande innan jag började ge ut böcker på eget förlag. Hur viktig tycker du den här responsen är och varför tror du att det skiljer det sig så mkt mellan länderna? 

– Jag vet faktiskt inte varför det skiljer sig åt, men jag kan tänka mig att man på stora förlag är överbelastade och luttrade, kommersiella förlag är också i grunden något helt annat än till exempel Ellips.

Vi formulerar inte alltid långa läsningar, ibland rör det sig om korta responser, men vi försöker alltid vara vänliga och säga något som kan vara till hjälp och ibland uppstår en längre dialog. Vi är intresserade av skrivprocesser, inte bara av den färdiga boken. 

Och eftersom vi själva är författare vet vi något om hur det är att sitta på andra sidan, vilka enorma personliga investeringar det kan handla om, och ofta handlar om, sådana saker kan man inte bara vifta bort.

Ni har en Ellipsblogg på er hemsida. Berätta lite om syftet med den. Vad skrivs där?  

– På Ellipsbloggen ber vi olika skrivande människor, ibland våra egna författare, ibland andra aktörer på det litterära fältet, att breda ut sig hur kort eller långt de vill. Texterna  kan röra sig om det egna skrivandet eller andra litterära eller allmänestetiska ämnen. 

Människor som ägnar sitt liv åt att läsa, skriva och tänka, har ofta mycket som de släpar på i sina tankevärldar och i sina anteckningsböcker, ett slags rester, vi vill ge ett offentligt kärl för en del av det.

Förutom poesi så ger ni ju även ut essäer..en genre som känns ännu mer ute i den litterära periferin än lyriken. Vad är det för bok ”Här/Nu: 10+1 essäer om samtiden” som du och Andtbacka har knåpat ihop och som släpps nu i oktober?

Ellips fyller 10 år, så essäantologin är vårt sätt att fira ett decennium av litterär utgivning. Vi har bett 11 skrivande personer från Finland, Sverige och England att reflektera över samtiden. 

De fick gärna vara personliga, men att ta sig an ämnet utifrån politiska, filosofiska och kulturella infallsvinklar gick också bra. Resultatet är en samling essäer som uppvisar variation och bredd, samtidigt som det uppstått resonans och förbindelser mellan texterna. 

Jag är väldigt glad över den här boken, det har varit en fröjd att arbeta med den, och som med allt litterärt arbete är boken bara toppen av ett isberg, det har gett värdefulla impulser, tankar och samtal också mellan oss redaktörer, alltså Ralf och mig, som bara visar oss i ett förord. Jag hoppas att boken ska ha samma effekt på andra som läser den.