Det är mycket förändringar i världen just nu, men en sak som kör på som vanligt är Lördagsoffan, där jag diskuterar poesi med poeter, författare och musiker.

Jag har nu tio intervjuer kvar innan projektet är avklarat och dagens gäst är Björn Wickenberg (f.1968) som arbetar som gymnasielärare i Helsingborg.

Björn har sedan 2005 gett ut sex diktsamlingar på Trombone förlag.Den senaste, dubbeldiktsamlingen ” Kan poeter bo i vanliga villakvarter?/Världseländet genom solglasögonen” utkom 2020.

 

Välkommen till Lördagssoffan Björn! Vad döljer sig bakom ordet poesi?

– Poesin är, som jag ser det, den form av litteratur som i första hand försöker avtäcka den subtila och gåtfulla sidan av existensen. Såväl ordknapp som berättande poesi säger alltid något annat än bara det som står i texten.

Vad fick dig att börja dikta från första början och vad har poesin gett dig i livet?

– Egentligen tror jag att jag som litet barn såg något av tillvarons mysterium, som jag inte hade ord för, men såg. Senare, under de sena tonåren var de framför allt amerikansk poesi från 60- och 70-talet som fick mig att formulera min egen poesi.

Poesin är ju på ett sätt livsavgörande för mig, den är sättet att förstå det ogripbara. Och det är inte minst oerhört värdefullt i den existensiellt  svåra och märkliga stund världen befinner sig i just nu.

Du arbetar ju som gymnasielärare. Hur stort är intresset för lyrik bland dagens ungdomar skulle du säga?

– Kanske inte så stort, sett i hur många som läser poesi, men jag tror en del ungdomar uttrycker tankar som också kan kallas poesi. Jag brukar säga till den som är intresserad av poesi , läs poesi. Även om du inte förstår, läs och känn.

Många ungdomar läser inte så mycket tyvärr. En av mina elever, som just upptäckt litteratur och läste svenska deckare, lånae en av mina böcker på skolbiblioteket och sa sedan spontant till mig: ”Asså, jag fattade ingenting. Vad hade du rökt när du skrev det?” Det var en helt underbar recension.

Du har gett ut några böcker på förlaget Trombone. Kan du berätta lite vad det är för förlag och hur du trivs att ha några böcker publicerade där?

– Förlaget startades  och drivs av Fredrik Ahlfors, en vän till mig, 2005 och har sedan dess gett ut ett imponerande antal titlar, både tryckta i förlagets egen tryckpress och senare på andra tryckerier. Det är ett slags ideellt undergroundförlag, men har också många etablerade svenska poeter i sin utgivningslista. Det fick också 2015 ett nationellt Småförlagspris.

När jag recenserade din senaste dubbeldiktsamling Kan poeter bo i Villakvarter? / Världseländet genom solglasögonen funderade jag på hur stor del av alla poeter som är medelklass (om det nu finns kvar nån sån samhällsklass i vår alltmer polariserade värld…) och kom fram till att det nog är så till en viss del. De rika har väl annat att pyssla med och de fattiga har väl fullt upp med att försöka överleva. Vad tänker du om de här tankarna?

– Klass och poesi var ett av teman i den senaste dubbeldiktsamlingen. Många, ja nästan alla, av de poeter jag själv läst och influerats av som t ex Tomas Tranströmer, Robert Bly, Tua Forsström m fl har ju betraktat med intellektuell medelklassblick.

Men det finns faktiskt en intressant ny scen av ”Spoken Word” som ofta talar från en annan klass, alla svenska rapartister från förorterna, för fram ord från en annan klass. Och så förstås Yahya Hassan i Danmark, som har en egen historia, klämd mellan förorten han beskriver och kultureliten som omfamnade honom.

Jag har haft en del besök från Skåne i Lördagsoffan. Nämn tre poeter som du uppskattar från ert landskap? 

– Jag tror Skåne och framför allt Malmö är det mest spännande poesicentrat i Sverige just nu, vad gäller förlag och poesi, vad gäller nivån under det stora förlagen. Där finns Anti, Kettil Kasangs förlag, Smockadoll som drivs av Kristian Carlsson och flera andra. Levande scener med uppläsningar.

Lyrikvännen har också sitt säte i Malmö nu, drivs av bl a David Zimmerman, som är en poet jag vill nämna. De andra två poeterna jag vill nämna är mina förlagskollegor Clara Bolmsjö och Jonas Rasmussen från Lund, två spännande författarskap.