Det här är poesi som jag gillar! När jag läser att vända sig bort av Jörgen Mattlar, så kastas jag ut i en mörk och dimmig skärgård som vilar mot ett kallt hösthav. Det är stillsam och vacker läsning.

Jörgen diktar:

”ett fartyg
med timmerlast
stävar mot hallstavik

en skog från östra karelen
som ett pappersbruk
molmar ner”

Det finns ett monotont tungsinne över dikterna. Någonting dovt i bakgrunden, som jag inte riktigt kan greppa. Det är en dyster, men spännande resa med diktjaget genom en närvarande sömnlöshet.

Jörgen diktar vidare på några sidor längre fram i boken:

”att havet och isen ligger
i den ordningen
och himmel

isens linje i ett tvärsnitt
mellan världars
skiktning”

Det här är en bok jag trivs i. Det finns en behaglig rytm i dikterna som slår som vågor genom sidorna och ju längre jag kommer in boken, desto mer sänker sig skymningen över den redan mörka skärgården.

Människa och natur möts i ett poetisk ingemansland, där Jörgen är skicklig på att måla upp dramatiska bilder i sitt språk. Boken är uppdelad i fem kapitel, där mycket av livet får plats och speglas genom naturen. Det är en tunn bok på runt sextio sidor, men som känns betydligt tjockare tack vare den precision som de minimalistiska dikterna är klädda i.

att vända sig bort är högkvalitativ poesi som jag kan läsa om och om igen och jag blir smått lycklig av att läsa rader som:

”att supa in
augustinatts kupa
glömma gryningens häger

när den lyfter grå ur vass
med tunga böjda
vingar”

Jörgen har även besökt Lördagsoffan och intervjun kan du läsa här:

https://nickopoet.wordpress.com/2018/05/05/lordagssoffan-7-med-jorgen-mattlar/