Förlaget Lejd skriver följande om boken som jag håller i min hand:

”Ett samhällstillstånd filtrerat genom dödsundran, indignation och politisk nyfikenhet talar i Lars Hermanssons nya bok. De ensamkommandes knäleder undersöks alltmedan ulrike meinhof-dockor kläs av och på. En essäisistisk diktsvit i 28 delar om dödsorsakerna”

För att vara rakt på sak. Dödsorsaksregistret av Lars Hermansson är intensiv läsning. Det är en diktsamling som handlar om så mycket (med huvudfokus på samhället) att jag är tvungen att bromsa ner och läsa om sidorna om och om igen för att hänga med. Om poesin skulle vara en måltid, så skulle  Dödsorsaksregistret vara en femrätters med sju olika drycker till. En bit in i öppningsdikten skriver Lars:

”ägget i kastrullen är en ärta
som kläcks och förångas i ett hörn
där du kan sitta i evigheter
och vänta du är ändå inte där”

Lars vrider och vänder på verklighetsuppfattningen som ett ständigt återkommande tema genom boken, för att sedan peppra på med mer konrekta rader från en av de längre dikterna i boken.

”teverösterna riktade till barn
är nästan alltid
överdrivet melodramatiska
övertydliga och gälla
som om de talade till idioter
det är ett omedvetet självhat
som läcker ur producenterna
och gnuggas in i konsumenterna”

Diktjaget känns upprört och intensivt och när jag läser Dödsorsaksregistret, så åker jag ut på en resa genom ett ocensurerat Sverige (och rakt ut i världen) där allt är långt från fredagsmys och dans runt julgranen. Jag behöver verkligen anstränga mig och ta mig tid för att komma in i boken, men när jag väl gör det är det en inspirerande och mångfacetterad resa i poesins landskap som öppnar sig för mig. Det här är intellektuell poesi på hög nivå och jag inser att jag har mycket att lära om poesi från en bok som denna.

Jag forstätter att läsa och blir förundrad över den extremt komprimerade text som bokstavligen kraschar in i mig. Lars diktar vidare om inköpslistor som är en klassfråga och om popnitar och vanföreställningar.

Jag funderar och analyserar och läser vidare i inledningen av dikten 15:

”panoramafönstren, en optimering
vandrar i strumplästen över daggiga fotbollsplaner
(de statliga vägarna i sverige har en sammanlagd längd på 98500 km)”

Minsann. Lars Hermansson är då en intressant poet som överraskar både min blick och min hjärna med Dödsorsaksregistret. Helt klart ett intellektuellt poesifyrverkeri som det slår gnistor om.

Lars har även gästat Lördagssoffan och intervjun med honom kan du läsa här:

https://nickopoet.wordpress.com/2018/08/25/poetens-lordagssoffa-22-lars-hermansson/