Om vi börjar från slutet. Jag har alltså läst Fyrahundrafyrtio år av Lina Ekdahl och är fundersam. Följande ord snurrar runt i mitt huvud:

Kaffe, sockerkaka, sömnbrist, järnbrist, vitaminbrist, lingon, russin, kängor, sofflor, mjuka skor, promenader, potatisar, flox, sentimentalt, mossa i mattan, Orions bälte…

Fyrahundrafyrtio år känns till och från ganska uppfriskande och samtidigt lite galen. Desto mer jag läser av boken, destu mindre förstår jag vad poeten vill få sagt i sitt verk. Dikterna i sig själva är till stor del hypnotiska upprepningar som vandrar omkring i vardagsdofande labyrinter.

Ständiga upprepningar smyckar bokens sidor och jag uppfattar ett diktjag som går och går, men som aldrig riktigt kommer fram…men det är väl det som är hela tanken med boken antar jag.

Det känns som poeten går omkring och talar med sig själv i tredje person i långa utdragna poetiska monologer, som i t.ex. dikten ”Ras” som börjar så här:

”Hon skalar potatisar
hon kokar potatisar
hon äter potatisar
hon äter potatis som en gris
petar med trynet
det smakar inte
lika kräsen som en gris alltså”

Just de här meningarna har jag stirrat på några gånger och anser nog att det är ganska imponerande hur man kan komma på såna här ordlekar i poesiformat.

Fyrahundrafyrtio år känns väldigt psykotisk i sin rödvinsdoftande förvirring. Det här är ju poesi som måste gå hem i en värld av paranoia och psykisk  ohälsa och jag blev faktiskt sugen på att skriva en mer utdragen diktsamling (än min ständigt närvarande minimalism) efter att ha läst boken, där förvridna meningarna haglar ner över sidorna.

Summan av kardemumman är ändå att Fyrahundrafyrtio år innehåller ett poetiskt språk som ibland gräver sig in i sig själv och inte hittar ut och att en del av dikterna känns halvarbetade. Visst, det är väl det som är stor del av poängen med boken, men det behövs mer än så för att få min poetiska blick på fall.

Men ändå kommer jag inte glömma Fyrahundrafyrtio år som har en smågalen charm på sitt egna lilla sätt och om ni vill läsa en intervju med Lina Ekdahl så hittar ni hennes besök i min Lördagssoffa här:

https://nickopoet.wordpress.com/2019/06/15/nickos-lordagssoffa-60-lina-ekdahl/

/Nicko