För att vara rakt på sak – Bestjärnade bekännelser är utan tvekan den bästa diktsamlingen som jag hittills läst från Ekström & Garay.

Enander som debuterar som poet på ”äldre” dagar (50+) har lyckats få ihop ett fascinerande diktverk på nästan hundra fyrtio sidor och förlaget skriver följande om diktsamlingen: ”I Bestjärnade bekännelser möts elektronerna i mörkret och expanderar universum medan dystopi och eufori leker med varandra. Samlingens dikter ställer mäns våld mot kvinnor sida vid sida med astronomi, och resultatet blir en egensinnig och omtumlande helhet.”

Enander skriver om att hennes huvud är havande med stjärnor och att Jupiter jublar och Venus vet i Bestjärnade bekännelser och efter varje dikt jag läst i boken undrar jag vad som ska komma härnäst. Språket bubblar som champange och kärleken till själva poesin blomstrar från första till sista sidan i boken.

Det mörka i våldet som skildras i Bestjärnade bekännelser blir som en poetisk mardröm upplyst av universums stjärnor och planeter som speglas från alla håll och kanter. Det är minst sagt omtumlande läsning som förlaget även skriver om diktsamlingen.

Enander skriver i dikten Botanik:

”En rymdros
är nog så taggig
då den är resultatet av en
kosmisk kollision
en fastlåsning
av miljarder stjärnor
som ändå aldrig krockar
hoptryckta gasmoln är dock
vassa
av bedrägligt mörker
Så skapas skönhet”

När jag fortsätter läsa Bestjärnade bekännelser får jag följa med diktjaget som speglar rymden utanför och inuti och det känns som om mänskligheten smälter samman med universum genom lyriken som tornar upp på sidorna.

Kontrasterna i språkdräkten och bokens tema är ihopsatta med en skicklig precision som sällan håller hela vägen i en debutdiktsamling. Men här fungerar det och det är det är bara att gratulera Endander som lyckats få ihop en sådan lyckad debutdiktsamling som Bestjärnade bekännelser faktiskt är.

En imponerade poesidebut!