Augusti kommer stilla
som ett fönster som öppnas
efter en lång natt.
I träden finns ännu sommaren,
men luften har börjat förändras.
Något drar genom världen
som en hemlig vind,
en viskning om förändring.
Det som vissnade
behöver inte följa med.
Låt det gamla falla
som löv från grenarna.
Låt gårdagens sorger
sjunka tillbaka till jorden
och bli näring åt det
som ännu inte har börjat växa.
För det finns alltid en morgon
som väntar bakom natten,
alltid en stig
som fortsätter där vägen tog slut.
Och kanske är det just nu
du ska resa dig,
borsta dammet från dina händer
och se mot horisonten.
Ännu står världen öppen.
Ännu är himlen stor.
Ännu finns det ljus
kvar att tända.
Så börja om.
Inte som den du var,
utan som den du blivit
efter allt du överlevt.
Och gå ut i augusti
med hjärtat öppet.
(Nyskriven dikt 15/8-2026)