En intensiv roman i poesiformat. Lite så tänkte jag efter att ha läst ut Revolution House av Marie Silkeberg. Bonniers skiver bland annat följande om boken på sin hemsida:

”Marie Silkebergs Revolution House kretsar kring en kärleksrelation, i vilken avstånden och sprickorna är lika intensivt laddade som stunderna av närhet. Fokus rör sig mellan ett jag och ett du; hon vit, han svart, som själva befinner sig i rörelse. Genom storstäder, i lägenhetsrum, över kontinenter. Mot varandra, bort från varandra, i stunder av stillhet, med varandra. I Revolution House förbinds ögonblickliga detaljer med ett spektrum av röster och tider; begär kolliderar med världens strukturer, öppnas mot det materiellt verkliga.”

Jodå, nog slår det gnistor om Revolution House som känns som en levande och pulserande diktbok. Den prosapoetiska texten känns genomarbetad och intressant och som läsare vill jag följa med diktjaget och se hur bokens centrala kärleksrelationen utvecklar sig genom sidorna.

Silkeberg (vilket fint efternamn förövrigt!) diktar en bit in i boken:

”What makes you happy?/Your body/Listening to you sleeping”

Och de där raderna kan nog summera ganska mycket av vad Revolution house handlar om.

Jag fortsätter att läsa och får följa med diktjaget från dialoger om allt mellan himmel och jord och vidare till en ekorre som hoppar i det stora trädet.

Sättet hur Silkeberg skriver känns rätt befriande och jag själv vill börja testa på mer prosapoesi framöver efter att ha läst ut Revolution House.

Jag fortsätter att läsa och Silkeberg diktar:

”Jag ser mot skorstenen i tegel
Husfasaderna
I solnedgångsljuset
Med ryggen mot utsikten

Jag klarar det inte tänker jag
Att åka till landet med de många mellanrummen

Känner att jag kan tippa över den låga muren på terrassen
Ut över himlen”

Relationsdramat i Revolution House speglas som ringar på vattnet över världen runtomkring huvudpersonerna och ger mer djup och höjd till den intensiva text som uppenbarar sig framför mig. Det finns en rastlöshet som flämtar till i bokens hjärtslag och som på nåt sätt är en av de drivande rösterna i handlingen.

Det största plusset i boken är utan tvekan den ljuva harmoni som framträder när prosa och poesi möts i en prosalyrisk uppenbarelse.

Kort och gott: Revolution House är ett prosapoetiskt stjärnfall på litteraturens kvällshimmel och jag ska definitivt bekanta mig mer med Silkebergs tidigare böcker i framtiden!