Den här är en diktsamling som jag blev helt såld på efter bara ha läst några sidor. Thorell är en ny bekantskap för mig i poesins värld och jag är väldigt glad att jag upptäckt denna poet. I varje grässtrå såg jag en eld är en vacker och närvarande diktsamling på samma gång. Bonniers skriver följande om boken på sin hemsida:

”I varje grässtrå såg jag en eld” är Carolina Thorells nya diktsamling, den sjätte i ordningen. Dikterna doftar av skvattram och pors. Själva språket känns i handflatan – förtätat och lekfullt. Vardagsting och tillstånd genomgår förvandlingar. Livet och döden flätas samman. Sinnligt och exakt skriver Thorell om att söka nå varandra i språket, kroppen, naturen. Resultatet blir en lyrik som lyckas att ständigt överraska. Alltid vackert, men aldrig förenklat.”

Bättre än så skulle jag själv inte kunna beskriva boken jag nyss läst ut. Det finns ett meditativt lugn som vilar i Thorells poesi och tillsammans med diktjaget vandrar jag från ”Morgonljuset/över den lätta vingen av is/en tyst liksom svävande/vattenpöl” och vidare till ”Flickan och rösten/som inuti sin tystand bär: i varje grässtrå såg jag en eld”

Jag fortsätter att läsa och orden och raderna smälter ihop framför mig till ljuvlig poesi, där poeten skriver: Poesi är aldrig poetisk och det är just det här jag älskar så mycket med poesi – att man kan vara på så många platser samtidigt genom den. Det här är poesi som öppnar dörrar till nya dimensioner för mig.

Thorell diktar inledningvis på sidan 41:

”Det regnar nu i en grå
och obruten rörelse

droppljudens resonanser
öppnar en rymd
i fönsterblecket”

Min blick är som fastklistrad rad efter rad och vidare till sista sidan i boken och jag känner mig rikare som människa efter att ha läst ut I varje grässtrå såg jag en eld av Carolina Thorell.

En vacker bok som blir ännu vackrare med sitt intensiva omslag signerad av Nina Ulmaja.