Kanelbullen ligger på fatet.
Jag har redan sagt nej.
Den säger ingenting.
Det har nu gått fyra dagar sedan jag tog det stora beslutet att försöka leva ett lite hälsosammare liv. Hur har det då gått under de fyra första dagarna, kan man fråga sig?
Kanske lite sämre än väntat.
Det är nästan som om socker och skräpmatsrebellen inom mig har kämpat ännu hårdare med näbbar och klor för att få mig att äta allt jag egentligen inte borde. Som om den känt sig hotad av mina nya planer och bestämt sig för att göra motstånd.
En seger var i alla fall att jag orkade släpa mig till gymmet igår. Själva träningen var långt ifrån hur det såg ut på den gamla goda tiden, men bättre att röra på sig lite än ingenting, inte sant?
Kvällarna är onekligen det största hindret på vägen mot mina hälsomål fram till slutet av året. Det är som om den där onyttiga versionen av mig själv tar över framåt kvällen och bokstavligen skiter i allt jag planerat under resten av dagen.
Då försvinner mål, karaktär och självdisciplin någonstans mellan kylskåpet och skafferiet.
Det är lite som matchen i Rocky 4 där Rocky möter Drago. Drago är ett monster som Rocky egentligen inte borde kunna besegra. Ändå gör han det.
Och kanske är det precis där den här fighten måste avgöras först.
I skallen.
Kanelbullen ligger fortfarande kvar på fatet.