Kan en diktsamling skriven av en trappistmunk vara nåt spännande att läsa? Jodå, Dikter i urval av Thomas Merton (översatt av Michael Economou och Stefan Albrektsson) är riktigt intressant läsning från början till slut.

I förordet skriver bland annat Ylva Eggehorn: ”En ung man, extremt begåvad, receptiv och brinnande, skriver poesi. Hans lyrik startar i en eruption av bilder, läsintryck, begär. En Majakovskij i New York, som vill ha allt genast, och utan måtta!”

Jo, nog kunde Merton dikta, inser jag fort då jag börjar läsa Dikter i urval. Det är mustig poesi. Långa dikter med en ton av dagbokskänsla, klär bokens sidor med djup och finess. Merton diktar inledningsvis i dikten Filosoferna:

”Medan jag låg och sov i parken,
begravd i jorden,
i väntan på påskens regn
som skulle dränka mig i all sin munterhet
och kröna min såningstid med lite kraft och växt,

nådde två bedrövade röster
in i mina hörselgångar.
Två alrunor diskuterade livet
och Sanning och Skönhet i rummet bredvid.”

Det är inspirerande och smått spännande att läsa Dikter i urval av Merton. Jag vet inte riktigt vad som ska hända sida efter sida, då jag följer med diktjaget på en resa från Trappisternas kyrkogård och vidare mot Melakolins antatomi. Jag passerar elegier över Ernest Hemmingway och James Thurber och vidare till en dikt dedikerad till Martin Luther King.

Jag stannar upp delar med mig av början från dikten Första lektionen om människan, där Merton diktar:

”Människan börjar i zoologin.
Hon är det sorgligaste djuret.
Hon kör en stor röd bil som kallas ångest.
Hon drömmer på natten
om att åka i alla hissarna.
Vilse i korridorerna
hittar hon aldrig rätt dörr.”

Jag blir pigg av att läsa såna här rader och tycker hela urvalet av Mertons poesi skapar en nyfikenhet om vad som ska komma härnäst. Den här boken känns som en rätt fräsch kontrast till många av de diktsamlingar som är mer ”inne” i tiden, ang vad de större förlagen verkar uppskatta att man bör dikta om 2022 för att bli utgiven på deras förlag.

Det måste ha tagit en hel del tid med översättningsarbetet av dikterna, som jag är glad över att ha hittat fram till det svenska språket. Hoppas fler läsare av poesi får upp ögonen för denna originella trappistmunk.

Översättarnas efterskrift får förövrigt ett stort plus för en genomarbetad text på nio sidor som innehåller en hel del intressant information om Merton och hans diktande.