Dagens svar på denna fråga kommer från den finlandssvenska forskaren och poeten Jörgen Mattlar som bott i Sverige (Uppsala) i flera decennier. Jörgen medverkade senast i antologin ”Poesins platser : om diktens betydelse i perifera och populära rum” (Daidalos, 2023).

– Den senaste diktsamlingen jag läste var ”Nog nu” (2012/2013) av den polska poeten Wisława Szymborska (1923–2012). Jag har läst henne tidigare och var nära att få en diktsamling signerad när hon som nobelpristagare i litteratur besökte Uppsalas universitetsbibliotek. Kön till bordet där hon satt ringlade lång och med fem personer kvar framför mig bröts signeringen, besviken lommade jag hem.

Det är 28 år sedan men Szymborskas poesi har funnits hos mig sedan dess. Anledningen till att hon nu åter blev högaktuell för mig var översättaren Anders Bodegårds bortgång i somras, vilket fick en hel del uppmärksamhet på kultursidorna. En av hans stora översättargärningar är tolkningarna av Szymborskas poesi till svenska.

Szymborskas poesi utgår ifrån små iakttagelser, händelser eller bilder som ofta beskrivs i en vardaglig ton. Men Szymborska stannar förstås inte där utan vidgar poesins bilder till ett bråddjup eller till något allomfattande. Dikten ”Spegel” utgör ett fint exempel på Szymborskas poesi och hur hon utgår ifrån ett bildminne. I dikten minns hon staden som var lagd i ruiner och hur det på en husväggs fjärde våning hängde en otrolig spegel, den var väggfast. Diktens tre följande strofer ger ett gott prov på Szymborskas poetiska grepp.

”Den speglade ingens ansikte längre,
ingens händer som ordnade håret,
ingen dörr mittemot,
ingenting som kunde kallas för
en plats.

Det var som på sommarloven –
där speglade sig en levande himmel,
rörliga moln i en vildsint luft,
ruiners damm blött av glänsande regn,
fåglars flykt förbi, stjärnor, soluppgångar.

Och liksom varje välgjort föremål
fungerade den felfritt,
med yrkesmässig brist på häpnad.”

Nog nu är en postumt utgiven diktsamling och den är skriven av en poet på sin ålders yttersta höst. Här finns med det i åtanke verkligen anledning att begrunda hur alert hon är, det finns en humor som slår mig. Ett exempel är när hon i dikten ”Det finns sådana som” beskriver människor som har ordning och reda, de vet vilka relationer personer har och vilka sanningar som gäller. De tänker så mycket det är lönt, inte en sekund mer. Dikten avslutas med:

”Ibland avundas jag dem
– det går lyckligtvis över.”

Jag kan under omläsningen konstatera att Szymborskas poesi är lättillgänglig och som vare sig kräver att läsaren är bevandrad i litteraturteori eller filosofi. Läsningen med sådana teoretiska utgångspunkter kan förstås ge ytterligare djup men det är inte en nödvändig utgångspunkt för att läsa och bli meddragen i Szymborskas poetiska livsvärld. Hennes poesi har en förmåga att vända upp och ned på det mesta och ofta som exemplen jag gett med en innehållslig omkastning som får poesin att växa och förvåna.

(Foto: Erik Åstrand)

Tidigare intervjuer i samma serie:

Del 1: Edward Blom: https://nickopoet.com/2023/12/24/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-som-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-1-edward-blom/

Del 2: Jonas Sundström: https://nickopoet.com/2024/01/31/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-som-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-2-jonas-sundstrom/

Del 3: Sophia Lundström: https://nickopoet.com/2024/04/10/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-som-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-2-sophia-lundstrom/

Del 4: Andrea Svanbäck: https://nickopoet.com/2024/08/08/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-som-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-4-andrea-svanback/

Del 5: Topi Lappalainen: https://nickopoet.com/2024/09/04/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-5-topi-lappalainen/