Det har blivit dags för den femte intervjun i min senaste intervjuserie – Vilken var den senaste diktsamlingen du läste och vad tyckte du om den?

Denna gång delar Topi Lappalainen (chef på finländska Arbetarbladet) med sig av sin senaste läsupplevelse från diktens värld.

– Den senaste diktsamlingen jag läste heter Kentaur men helst hest av den nynorskspråkiga författaren Ola Jonsmoen. Vid sidan om heltidsjobbet som journalist undervisar jag i norska och att läsa norskspråkig poesi är ett sätt att upprätthålla språkkunskaperna. Att läsa någonting som är ett så tydligt uttryck för den norska mentaliteten hjälper mig helt enkelt att komma igång inför höstens undervisning.

Jag läser alltså på originalspråket och tror inte ens att den här boken har blivit översatt. Fast den nynorskspråkiga poesin inte är skriven på den varianten av norska som framför allt är relevant för min undervisning, upplever jag alltså just nynorskan som mer poetisk än bokmålet. Det är någonting som ligger i själva språket, inte minst diftongerna, att jag blir hänförd av ord som vindauge och kjærleik. Därför kan jag få behållning också av dålig poesi som innehåller vissa kombinationer av ljud. Ola Jonsmoen är dessutom en bra poet och det finns någon sorts tankelek bakom bokens titel, att bejaka hästen framför kentauren.

Själv är jag en poesikonsumerande stadsbo som har ingen som helst relation till levande hästar, men har ingenting emot att läsa hästdikter. Också hästen i dikten läser jag som en symbol för livskraft och ett uttryck för poetens nära kontakt med naturen, snarare än att just jag skulle föreställa mig en egentlig häst. Det förekommer alltså hästar i diktsamlingen men framför allt skriver Jonsmoen om att vara människa.

Boken utkom 2008 och Jonsmoen är född 1932. Han debuterade 1959 som poet och det finns väldigt mycket livsvisdom i hans dikter. Jag tyckte mycket om diktsamlingen. Jag upplever att nynorskspråkiga poeter påminner mig om svenskösterbottniska poeter på något sätt. Det kan hända att de bakomliggande dialekterna är rätt liknande och det finns en känsla att rätt många personer i en relativt liten grupp drar sitt strå till stacken för att upprätthålla en litterärt högklassig minoritetskultur, fast lokalt kan man vara i majoritet.

Min favoritdikt i Kentaur men helst hest är titeldikten Kentaur. Samtidigt som jag tänker att poeten bejakar sin inre häst för att komma närmare vardagen och naturen, upplever jag valet av häst också som ett sätt att välja poesin när den övriga tillvaron som människa blir allt tyngre med åldern.

KENTAUR

Halvt menneske
halvt hest

Om eg fikk velje
ville eg vere hesten

blank i skinnet
sterk
musklane dirrar
innom det glatte hårlaget

For all del hesten!
Eg er så lei
den andre halvparten.

Hypp, min gangar
kanskje fins det ei merr?

(Foto på Topi: Brian Mehr)

Tidigare intervjuer i samma serie:

Del 1: Edward Blom: https://nickopoet.com/2023/12/24/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-som-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-1-edward-blom/

Del 2: Jonas Sundström: https://nickopoet.com/2024/01/31/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-som-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-2-jonas-sundstrom/

Del 3: Sophia Lundström: https://nickopoet.com/2024/04/10/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-som-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-2-sophia-lundstrom/

Del 4: Andrea Svanbäck: https://nickopoet.com/2024/08/08/vilken-var-den-senaste-diktsamlingen-som-du-laste-och-vad-tyckte-du-om-den-4-andrea-svanback/