Det har blivit dags att sätta tänderna i ett nytt årtionde när det gäller finlandssvensk lyrik och denna gång har jag läst fyra diktsamlingar från 1990.

Först ut är Teaterskolan (Scriptum) av Curt West (Född 1959 i San Francisco och bor numera i Vasa).

Teaterskolan som är Wests debutdiktsamling är en smått kaotisk läsupplevelse och på baksidan av boken kan jag bland annat läsa: ”Hans första diktsamling handlar om Barndomen. Och Passionerna. Brodern. Och Livet.”

Det känns lite som att ta en åktur i en berg-o-dal-bana, då jag läser genom Teaterskolans 70 + sidor. Det går undan och ibland hinner jag inte riktigt med i svägarna och undrar om West själv gör det i denna bok. Som läsare får jag bland annat följa med diktjaget från Klagomuren där diktjaget konstaterar att flugorna och människorna är bröder efter att ha fötts ur en sårnad och vidare till rader om Newtons romantiska vision där West skriver: Evigheten fångad/i ett fallande höstäpple.

Det händer mycket i Teaterskolan och det känns som jag inte får grepp om helheten som rinner lite som sand genom mina fingrar då jag läst ut boken. West skriver poesi så det ryker om det, men någon större eld blir det aldrig av boken framför mig. Som enskilda dikter fungerar dock en del av innehållet. T.ex. den här namnlösa dikten på sidan 65:

”Stjärnfall, klara linjer
mot svart botten. Barnets
fallande ängel. Himlens
tankestreck.”

Det jag uppskattar mest med Wests debutdiktsamling från 1990 är att han går sin egen väg och skiljer sig en del från andra finlandssvenska poeter redan i denna bok. Både strukturen och sammanhållningen av själva helheten som känns bristfällig i Teaterskolan är någonting som författaren utvecklar i sina senare diktsamlingar som jag kommer skriva någonting om vid senare tillfälle.

Den andra diktsamlingen jag läst från 1990 är Spegelliv (Boklaget) av Camilla Byggmästar (Född 1968 i Jakobstad, uppvuxen i Larsmo).

Spegelliv är en liten diktsamling som rymmer stora känslor. Boken är dedikerad till författarens mamma och diktsamlingens första kapitel handlar om sorgen efter en mor har gått bort. Byggmästar skriver på sidan 13:

”Havet dånar
Här
känner jag din närhet
starkt
Här
vet jag Du finns
i mina springsteg
över klipporna”

Jag läser vidare i Spegelliv och de följande kapitlen Liv I och Liv II handlar om samspelet mellan liv och död. Byggmästar skriver korta dikter med mycket närvaro och jag läser gärna mer av denna poet om jag kan hitta fler diktsamlingar av henne. På sidan 47 läser jag:

”Att vara liv
stå öga mot öga
med myran på marken”

Sånt här poesi uppskattar jag mycket och om ni hittar Spegelliv av Camilla Byggmästar på ert bibliotek eller i nåt antikvariat, så rekommenderar jag diktsamlingen varmt.

Destillat 112 av Ulrik Fagerholm är en bok som fick mig att kvickna till direkt. Har aldrig läst något av Fagerholm sedan tidigare och har inte hört talas om honom heller för den delen, men efter några sidor in i Destillat 112 inser jag fort att det här är poet som vet hur man skriver poesi.

Inledningsvis i Destillat 112 skriver Fagerholm:

”min puls; en haiku
femton sekunder otakt
i kosmos urverk”

Är det bara jag som vill läsa vidare efter en sådan inledning?

Med handen på hjärtat. Destillat 112 är bland den bästa finlandssvenska poesi jag läst på länge. Fagerholm briljerar med sina tre-raders haikudoftande dikter genom bokens ca 60 sidor och början på 1990-talets utgivningar av finlandssvensk lyrik kunde inte fått en bättre start än detta diktverk.

Diktern i Destillat 112 känns fräscha när Fagerholm skriver om blodrött apelsinljus och euforisk löpning. På något sätt lyckas poeten blåsa liv i naturen (som är central i boken), så det känns som man som läsare är just där och känner jorden leva fullt ut runtomkring sig. Eller vad sägs t.ex. om den här dikten på sidan 8:

”Diktning: att söka
urkraftens blå harmoni
bland fruset splitter”

och vidare på sidan 9:

”plötsligt kom orden
som svalor ur min tystnad
sanna vindens barn”

Att jag inte hört talas om den här begåvade poeten tidigare är ett mysterium och mot slutet av diktsamlingen tornar även dikter om hoppet om en ljus evighet upp på ett innovativt sätt. Är tacksam att jag satt igång det här projektet att plöja genom diktsamlingar från 1980-2020 när jag hittat så många guldkorn som jag annars förmodligen hade missat.

Sist ut för denna gång är Dikterna är fåglar (Tondiktarna) av Gunnar Levlin (1916-2008) från Nykarleby.

Dikterna är fåglar är poesi av lite mer ”gammaldags” format än de tre andra böckerna som jag skrivit om här. Det är stillsamma dikter som klär diktsamlingens sidor och som läsare får jag följa med diktjaget från bland annat rader om Hembygdsmuseum och vidare till Sykars brunn. Kärleken till naturen känns påtaglig i t.ex. dikten ”Nu” där Levlin skriver:

”Med Riksåttan försvann idyllen
med ”lantlivets stilla lycka”.
Förgäves söker jag smultronstället,
rian, hjortronmossen.
Döv av motordånet
läser jag en dikt av Topelius.”

I rader som dessa är Levlin som bäst och det finns fler liknande dikter i Dikterna är fåglar. Tyvärr blir det kanske lite för dammigt för min smak i diktsamlingen när Levlin skriver om att du håller lyckans fågel i din hand eller I radion sade Bo Giertz/att påsken är tidig i år.

Så kan det vara i livet och poesin ibland och man får ta det sura med det söta och jag måste säga att mina intryck efter att ha läst dessa fyra diktsamlingar från 1990, så började detta årtioende mycket lovande, när det gäller variationen och kvalitén på finlandssvensk poesi från förr i tiden.

Tyvärr lyckades jag inte få någon intervju med någon av dessa poeter som pricken över i:et till detta reportage, men ska försöka igen till mina recensioner nästa gång av 1991 års utbud av finlandssvensk poesi.

Finlandssvenska diktsamlingar utgivna 1990 (enligt bibliotekstjänst i Vasa):

Sorgens lök: Barbro von Essen-Holmqvist.
Vardagsnära : Maj-Britt Hagberg
Under regnbågen: Viola Renvall.
En gång skall jorden blomma: Alvar Enberg
Dikterna är fåglar: Gunnar Levlin

En dal i våldet 1955-1985 i urval: Gösta Ågren.
Spegelliv: Camilla Byggmästar
Teaterskolan: Curt West
Drivkrafter: Eva-Stina Byggmästar
Pyramid: Gurli Lindén

Destillat 112: Ulrik Fagerholm
Dikter och aforismer: Edith Södergran; Redigerade av Holger Lillqvist
En värld reducerad: Bror Rönnholm
Färdas: Inga-Britt Wik

Det redan sagda: Marianne Peltomaa
Vid Tröskeln: Mårten Westö
Elegi: Catharina Östman
Städren: Gösta Ågren
120 Dikter ur önskedikten – En Antologi: Majlis Qvickström

Så länge vi minns: Wava Stürmer
Anhalter, Svarta och Röda: Gungerd Wikholm
Det jag har: Henrika Ringbom