“Bokstäverna anpassar sig alltid till mörkret, de är levande varelser, de andas, de rör vid varandra, de reser hem och bort.” Så börjar NATTBOK C av Thomas C Ericsson.

Jag gillar bokstäver. De är lite som smågodis och i poesin blir det verkligen levande. Trots att Ericssons NATTBOK C är en rätt mörk skapelse finns det en hel del blandning av både sött och surt i hans lyriska godispåse.

När jag läser NATTBOK C så får jag följa med diktjaget på en expedition genom ett kargt diktlandskap där människor i karantän tornar upp på en tavla, där ramarna är mörka nätter. ä

Ericsson diktar melankoliskt om bland annat om frostnupna blommor och den förlorade sommaren och mitt bland detta även om språket och poesin.

Magnus Grehn förlag skriver följande om boken på sin hemsida:

”NATTBOK C är ett dokument från en ond tid som inte är över än. Den första dikten i NATTBOK C är daterad 11/3 2020, vilket sammanfaller med det första rapporterade dödsfallet i Sverige för Coronapandemin. 750 dagar senare tar NATTBOK C klivet ur ur bubblan. Allt kommer närmare som nyss var satt i karantän. Dikterna har hela tiden varit nära.”

Det här är en småtung diktsamling med glimten i ögat. Jag gillar sätter hur Ericsson diktar med dagbokskänsla till och från genom sidorna. Även om hopplösheten lurar bakom hörnen , så finns ändå själva poesin där som en glittrande stjärna i mörkret.

Jag läser vidare och Ericsson diktar:

”alla ropar till varandra
ingen hinner lyssna
skriver långsamma meddelanden
till mig själv
på stenarna i parken”

Till och från känns det som om diktjaget i NATTBOK C fastat i en vaken mardröm, där den ständiga natten jagar honom. Det är lågmäld men samtidigt dramatisk poesi som kryper fram genom bokens sjuttio sidor, där lyriken i sig själv är ganska okompicerad och den största styrkan ligger i texternas äkthet.

Jag avslutar den här recensionen med några fler rader från NATTBOK C, där diktjaget delar med sig av visdom över hur ångestens natt kan ge vika för gryningen och ljuset:

”vi borde leva mer i det verkliga livet
vi borde göra mer skillnad för någon annan
än oss själva”