Det här var då en trevlig överraskning, må jag säga. Natten har öppnat mina ögon av Leon Jaskoviak Åstrand fångar min uppmärksamhet direkt i sin meditativa och smått hypnotiska framtoning.

Innan jag fortsätter med recensionen, ska vi se vad förlaget Trombone säger om den:

”Leon Jaskoviak Åstrand debuterar med diktsamlingen Natten har öppnat mina ögon. Här öppnar han läsarens ögon till en natt som också är en dag. Med känslighet och intensiv närvaro skriver han fram en ung mans världsbild där sången söker vinden och stjärnorna droppar från himlen. Det hörs ekon av stad och musik, en rytmisk och energisk puls strömmar fram genom sidorna.”

Jodå, jag håller med totalt om dessa rader. Det finns ett ytterst behagligt driv genom sidorna, där diktjagets tillvaro känns inspirerande och djupt.

Åstrand diktar på sidan 15:

”stumblå

orkeslös som våldsamt uppsprättade brev
på nattduksbordet

känner försiktigt med fingrarna
över himlens blåmärken

hur de bultar
svalnar
oskyldigt snöar igen”

När jag vandrar tillsammans med diktjaget genom Natten har öppnat mina ögon, så är egentligen kärnan av poesin väldigt vardaglig, men spetsad med en rejäl dos dramatik. Natt och sömn känns rätt mycket som huvudpersonerna i diktsamlingen och därefter känns helheten ganska drömsk.

Diktsamlingen är uppdelad i två kapitel. Det första delen heter Svit och den andra och avslutande delen – En parallellhandling, som är en långdikt).

På nåt sätt verkar jag vara lite mer kritisk i min läsning av debutanter för att medvetet leta upp eventuella missar som en del ”nybörjare” gör ang. klichéer m.m., men i detta fall sitter Natten har öppnat mina ögon som handen i handsken och är utan tvekan en solid diktsamling från första till sista sidan.

Jag avrundar med en av mina favoritdikter från boken, där Åstrand diktar på sidan 40:

”utan att framträda
söker jag som en glömska
ett inre nätverk
jag sänder drömmar via satellit
barfota och kal
hur jag darrar inombords

regnet ristar ärr
i natten
natten ristar ärr
i vatten

poesi är små döda husdjur
ringsignaler
blindskrift
/ ett steg närmare”