Hej Ingela och grattis till din splitternya diktsamling ”Under sjöarna” (Norstedts). Vad betyder denna diktsamling för dig och berätta gärna lite om boken för oss som inte hunnit läsa den än?

– Den ger mig bekräftelse på att jag ännu inte sinat eller gått under. Utan jag hoppas kunna fortsätta ett tag till med att söka bland orden, de ord som kan sättas ihop så att jag plötsligt förstår något jag inte förstått tidigare. 
Allt diktande, tycker jag, är ett försök att hitta en verkligare verklighet. ”Under sjöarna” är ett av många försök.

Du har ju skrivit poesi i några decennier – vilka är de mest värdefulla tipsen du kan dela med dig om ditt skrivande till andra poeter som vill utvecklas i sitt författarskap?

– Det enda råd jag kan ge är att bara tänka på dikten, att den ska bli det du vill att den ska bli, eller åtminstone så nära som möjligt. Tänk inte på någon läsare; försök inte imponera på förläggare, kritiker, andra läsare. Det är dikten som ska bli bra, inte du. Jag vet lite grand vad jag talar om…

Hur tycker du att svenskspråkig poesi (från både Sverige och Finland) mår 2026?

– Jag tycker att den svenskspråkiga poesin från Sverige och Finland syns för lite. Eller kanske följer jag inte med så mycket som jag borde. Men den jag får syn på tycker jag om. Det har jag alltid gjort!

(Foto: Carin Rudehill)

Här kan ni lyssna på när Ingela läser upp två dikter från hennes nya diktsamling ”Under sjöarna”: