Hej på dig Emma. Du är aktuell med din tredje diktsamling Hantera oro (Smockadoll). Berätta gärna lite om diktsamlingen och om dina känslor kring den nu när den finns ute.

– Hej Nicko!

Det känns som denna diktsamling vandrat för evigt vid min sida så jag är väldigt glad och lättad att den nu har fötts och finns i verkligheten! Titeln Hantera oro är en direkt stöld från namnet på en kurs jag som föräldrar fick gå på BUP ( barn och ungdomspsykiatrin) när ett av mina barn var mycket mindre och väldigt rädd för mörker bland annat.

Det var en slags KBT (kognitiv beteendeterapi) kurs i hur man som förälder kunde hjälpa sitt barn att hantera oro och ångest. KBT är ju en bra och effektiv metod naturligtvis. Men det finns något så absurt i krocken med det kliniska när man ska ta komplexa känslor och passa in dem i en manual. Våra känslor fick som inte plats i manualen. Varken mina eller mitt barns.

I mitt arbete som socionom har jag också genom åren lång erfarenhet av att träffa föräldrar som desperat oroar sig för sina barn av olika anledningar. Detta sammantaget fick mig att vilja skriva dikter där den känslomässiga, mer mänskliga komplexiteten tilläts komma till tals. Som ett slags poetiskt komplement till KBT manualer, olika utredningsförfaranden och diagnoser. Gradvis började dikter ur både ett föräldaperspektiv och ett barnperspektiv växa fram som parallellt ger uttryck för någon slags känslomässig dissonans. För mig kom dikterna också att handla om hur nära kärlek och oro bor varandra i föräldraskapet.

Det har ju gått några år sedan min förra intervju med dig: https://nickopoet.com/2022/10/24/mandagsintervju-med-emma-eriksson-olsson/

Vad har du haft för dig sen dess förutom att skriva poesi?

– Utöver skrivande har jag knegat på som socionom i Lunds kommun . Men också har jag anlagt en trädgård, flyttat runt på stenar, vistats vid och i olika hav, sett barnen bli stora. Du vet the basics of life.

Vad är poesi för dig?

– Poesi för mig är som ett språk bredvid språket precis som jag beskrev det lite i vår intervju för tre år sedan. Att ha tillgång till att beskriva världen genom att skriva poesi ger mig ett ytterligare sätt att kommunicera med världen om det som inte så lätt låter sig beskrivas.

Och på samma sätt med att läsa poesi. Det ger mig en mötesplats som kännetecknas av ord men som liksom är utanför orden. Det kan ge den där känslan av samhörighet som vi så mycket behöver som människor, tänker jag.

Här kan ni lyssna på två dikter som Emma läser upp från hennes splitternya diktsamling Hantera oro: