Hej Tove. Senast som jag intervjuade dig var för 7 år sedan till min Lördagssoffa:
Vad har du haft för dig sedan dess?
– Ja du Nicko, jag har flyttat över halva Sverige med min familj, fått ett nytt spännande jobb, varit mamma till två små barn och försökt balansera alla delar i livet. Inte lätt alltid! Men skrivandet har funnits där hela tiden. Det är ju det som är skönt med poesi, man behöver bara ta upp telefonen när orden kommer till en.
Du är aktuell med en diktsamling vid namn jag vet att våren finns i marken. Berätta gärna lite om bokens framkomst och vad den betyder för dig?
– Dikterna i boken har jag samlat på mig under några år nu. Efter min förra diktsamling där texterna låg blandade lite hejvilt kände jag att jag ville skapa en mer röd tråd och kapitel i boken. Jag ville också sortera hårdare och verkligen bara ta med texter som fortfarande berörde mig. Dessutom var det viktigt för mig att skapa en vacker bok som även skulle tilltala de som kanske inte läser dikter dagligen.
Jag är ju lite avundsjuk på dig som gav ut jag vet att våren finns i marken i hårdpärm. Långt ifrån alla poeter som ger ut sina böcker på så vis (förutom de som för det mesta ger ut på större förlag till och från). Jag får känslan att du har attityden ”Det bästa eller inget alls” när det gäller ditt skrivande (som även syns i dina dikter). Stämmer detta och beskriver detta även hur du är som person?
.- Ja, jag vill att det ska ”kännas på riktigt”. Som jag skrev ovan var det viktigt med en vacker produkt med obestruket papper och guldtext i relief. Min man målar och det är hans oljemålning, min favorit som är på omslaget. En bok lever kvar och det vill jag att denna ska göra. Kanske är jag så att det är allt eller inget och inget lämnas åt slumpen. Jag tror jag är lite av en perfektionist men absolut inte på alla plan i livet, får jag hoppas 😉
Du är ju väldigt jordnära i din poesi. Är det svårt för dig att vara så personlig som du är i dina dikter?
– Det är inte svårt när jag skriver dem. Då vill jag ju vara så nära och sann som möjligt, annars betyder de ju ingenting även för den som läser. Däremot är det lite jobbigt ibland när andra bekanta läser. I lilla Strömstad där jag bor till exempel är det en del som frågat mig, ”oj hur mår du egentligen” haha! Men då brukar jag säga att texten är ju ett utdrag av en känsla som man kände just då. Ibland också upphöjt för att skapa mer känsla.
Bodil Malmsten är ju utan tvekan en av dina stora influenser, kan vi nog båda medge. Vad är det som gör hennes poesi så unik för dig?
– Det är nog att hon är både rak, lite krass och enkel i sitt språk samtidigt som hon alltid lyckas skapa svindel i sina texter som jag brukar säga. Hennes poesi är inte svår att ta till sig och väldigt vacker. Dessutom har hon en koppling till Vällingby där jag växte upp och min mamma har alltid tyckt att jag och hon är lika, som att jag skulle kunna vara hennes dotter :). Jag sörjer henne fortfarande, hon gick bort alldeles för tidigt.
Har du träffat henne ”på riktigt” nångång?
– Ja det har jag faktiskt när jag jobbade med ett intervjuprogram på Sveriges Radio. Hon var precis så som jag föreställde mig.
Avslutningsvis, Det tog ju lite tid mellan din debutdiktsamling Asfaltshimmel och senaste verket. Kommer det ta lika lång tid till nästa diktsamling?
– Haha, texterna fanns där men inte genomförandet. Det är ju det som är utmaningen, det är inte svårt att skriva poesi men det är svårt att ge ut och marknadsföra en bok. Jag har ett nytt skrivprojekt på g, vi får se hur lång tid det tar 😉
(Foto: Kristina Gillerstedt)
Nickopoet - Mer poesi till folket! 