Syr september en tidig morgon fylld av krispig luft och gråvackra moln på himlen. Dricker inspiration från höstens gyllene bröst. Skriver dikter, ord genom ord om årstidernas svala paradis.

Höstvindar blåser friskt, virvlar upp de röda och klargula löven inuti. Vandrar avlägsna skogar som är så nära, att de smälter samman med verkligheten. Vilar mot ek och björk, deras kronor är mina drömmar.

Händerna rinner av poesi. Papper och penna materialiserar drömmarna som tar form. Meningarna blir pusselbitar som formar ett pussel genom dimensionerna.

Den är som alkemi – lyriken. Språkets urmoder som blomstrar upp i en halvvaken sömn, där blåklockorna ringer hem färgerna som ögonen inte kan se.

(Nyskrivna rader 13/9-23)