Lise-Lotte Finell är född 1966 i Värmland, men har sedan ett antal år tillbaka bott i Småland. Finell är uppvuxen i en berättartradition där diktare som Gustaf Fröding och Johan Ludvig Runeberg var närvarande.

Finell lever livet långsamt, men är farmor/mormor, förtroendevald kommunpolitiker, kulturtant och moderator i #jagärhär (en grupp mot näthat). Finell skriver också noveller, dikter och andra texter. Eller så sitter Finell i sin rullstol nere vid Vätterstranden och läser en bok.

Hej Lise-Lott. Du gav ut diktsamlingen Att hejda tiden förra året. Det känns ju som en väldigt personlig diktsamling. Vad betydde det för dig att få den här boken skriven?

– Arbetet med boken har betytt mycket för mig. Jag kunde arbeta mer distansierat och nyanserat med dikter som skrivits tidigare under ett stort yttre och inre tryck. Det var också till viss del läkande att göra ett medvetet urval och välja komposition. Arbetet väckte en önskan om att låta dikterna leva ett annat liv hos någon annan.

Du har ju skrivit inom en del andra genrer innan poesin i Att hejda tiden. Vad fick dig att börja med lyriken?

– Jag har egentligen inte valt att ägna mig åt lyrik eftersom jag skrivit dikter sedan jag var barn. Jag tror att min uppväxtmiljö och en starkt behov att skapa har varit min drivkraft.

Formatet utmanar mig att uttrycka det jag vill med få ord. Det jag nu verkligen valt, är att för första gången låta andra läsa.

Berätta gärna om dina tidigare utgivningar.

– Mina noveller och övriga texter rör sig ofta mer inom människan, än i stor yttre dramatik. Teman är ensamhet, livets skörhet, utanförskap och kärlek, men framförallt resiliens.
Jag finns representerad i tre antologier och i ett par tidsskrifter.

Vad är poesi för dig?

– Poesi är ofta en essens av tankar, känslor och skeenden. Poesi vill något. Den kan uttrycka, förmedla, förändra och protestera.

Poeter som inspirerar ditt skrivande?

– Min far läste framförallt Gustav Fröding och tidiga 1900-tals poeter för mig som barn. Jag tycker mycket om Jila Mossaeds diker, och engelska diktare från romantiken. Men så kan jag inte skriva. När jag hittade Tranströmmer och modern poesi förstod jag att dikter också får vara korta och tvära.

Hur är din relation till Finlandssvensk poesi?

– Jag tror att de finlandssvenska diktarna påverkat mig nästan lika mycket som de svenska. Runeberg, Topelius, Edith Södergran och Märta Tikkanen har följt mig olika tider i livet och gett mig inspiration, tröst och eftertanke.

Avslutningsvis, hur ser du på framtiden ang ditt skrivande? Är poesin någonting du vill fortsätta med?

– Poesin är en del av den jag är, så jag kommer nog alltid att skriva dikter. Jag jobbar på en ny diktsamling och hoppas att kunna skicka manus någon gång i höst.