Nordisk poesi har ju en tendens att vara melankolisk, men Minnen om mat – Poetiska recept med akvareller är ett definitivt undantag där poesi, recept och målningar blandas friskt genom bokens ca sextio sidor.

På baksidan av Minnen om mat står det bland annat: ”Vardagen blev märkligt märkvärdig. Det var den tiden vi lagade mat tillsammans, och jag målade mycket. Smakar det mindre eller mer? Hur komponerar vi varmrätt och efterrätt som en måltid? En skål för maten och en blomma att vattna. En fläkt ett andetag, avlägset borta. Och du ler.”

Gunnel Arvidsson hade sin första konstutställning 1995 och nog märks det att hon är en riktigt fena på att måla. Inspirerande akvarellmålningar tornar upp i boken framför mig och när det gäller lyriken så debuterade Arvidsson två år tidigare än utställningen, dvs 1992 med diktsamlingen Rent hjärta och har efter det gett ut diktsamlingar i både bok och ljud format (T.ex. Livsdröm som ljuddikt (2013) som man kan hitta på Spotify).

Mina första intryck av Minnen om mat är att det är en mastig bok som vill mycket åt många olika håll, vilket både är bokens styrka och svaghet. Det kan bli lite för mkt grädde på moset så att säga, men samtidigt är själva bokskapelsen inspirerande då både matrecept, dikter och målningar breder ut sig över sidorna.

När det gäller recepten så finns bland annat Ugnstekt sill, pressad potatis och persilja blandad med recept på Frostiga lingon med varm kolasås och Färskostglass med salta mandlar och kvittenmarmelad. Jodå, nog blir man nog lite sugen på att testa såna här spännande utflykter i måltidernas riken.

Jag hade nog dock önskat mer än de knappa fem dikterna i Minnen om mat. Arvidsson skriver:

”Igenom tidens rörelse
Tät, en ton
i växande rymder
sjunger
en eld.
Välvda bågar
talar tystnad
och aftnars svarta ljus.
Själar
lyser fred.”

Akvarellmålningarna är dock de som gör djupast intryck på mig i boken framför mig. Jag inser att jag borde gå oftare på konstutställningar, då jag kan känna en slags stillhet i flera av Arvidssons naturromantiska målningar som jag annars bara kan känna då jag är ute och vandrar i skog och mark.

Minnen om mat är en väldigt personlig bok som är dedikerad till författarens guddotter. Det är en bok som lyser av både kärlek och värme och som på så sätt får det spretiga helhetsintrycket att tappa sin framtoning.